När jag nu tittat lite närmare på mungigespelarna inser jag att det är ett förbisett instrument. Det finns fler sätt att spela mungiga på än jag trodde vara möjligt och musiken som frambringas är både varierad och fascinerande. Ett släktskap med strupsången kan spåras och vissa spelare kan förstås båda konsterna. Först ut är en turkmen som spelar på en ganska traditionell typ av mungiga. Men vilket ljud han får fram och vilken teknik!
Näste man spelar på en kinesisk variant Kou Xiang med flera tungor och mer möjligheter. Elförstärkt låter den mer som en syntezeiser än någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar