Efter årets säsongsavslutning på en närbelägen östeuropeisk resturang ligger en viss tyngd kvar i kroppen. Gårdagskvällen inbegrep ett antal kvalitetsöl men också en mängd Becherovka, denna gudadryck. Som flytande pepparkaka med styrka och värdighet. Ger vishet och skaldekonst men kanske även arbete åt flitiga tjeckiska kopparslagare. Eller kanske var det vinet som också slank ned som var spiken i kistan?
Denna storstädarlördag hemfaller jag därför åt kontemplation och begrundan av den gigantiska tvätthögen, de osopade golven, den flottiga spisen och de pryttlar och attiraljer som upptar alla plana ytor i mitt hem. Något måste göras! Sedan. I morgon. nästa vecka.
Nu lutar jag mig tillbaka och njuter av en långsam låt av och med Vladimir Vysotski. En legend vars betydelse för rysk musik är svår att överskatta. Skådespelare och trubadur, älskad av miljoner men död efter ett hektiskt liv vid 42 års ålder 1980. I maktens korridorer drogs säkert en och annan suck av lättnad när den frispråkige barden fick sin hjärtattack. Den råa men milda rösten får beledsaga mig genom dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar