Eftersom jag själv har spelat i en balkaninspirerad blåsorkester hyser jag ett varmt intresse för denna musikform vilket läsarna av denna blogg säkerligen har lagt märke till. Min förkärlek är dock av mild karaktär i förhållande till vissa medmusikanter som led av ett närmast patologiskt intresse. Kanske är Serbien det land som främst förvaltar denna i huvudsak romska tradition. I viss konkurrens med Rumänien, Makedonien och Bulgarien
Hur blåsorkestrarna låter i Serbien kan vi få en försmak av i både ljud och bild i trailern till filmen Guca. Filmen tycks vara farsartad Romeo och Julia historia med den unge mästertrumpetaren Marko Markovic i den manliga huvudrollen. Den blonda skönheten är serbiska och han rom. En inte helt problemfri kombination. Hon har trumpetspelande far med bistert utseende som inte alls uppskattar dotterns uppvaktare. Jag har visserligen inte sett filmen än, men kan utan större svårighet ana mig till handlingen. Om unge herr Markovic är en kompetent skådespelare är dock ännu oklart. Soundtracket är i alla fall strålande.
Festivalen i Guca äger rum en vecka varje år i Augusti/September och är en förvirrad upplevelse. Mycket öl, grillat kött, 150 blåsorkestrar och upp emot en en kvarts miljon besökare i en liten småstad i de serbiska bergen. Mycket kaotiskt. Om man vill ha mysig stillhet under sin semester är Guca inte stället att åka till. Ett sanslöst oväsende dygnet runt, förutom discoanläggningar på maxvolym, vildsint tutande trumpetare är en stor del av publiken utrustad med visselpipor och plasttrumpeter som de oavlåtligt blåser i vilket skapar det mest kakafoniska oljud undertecknad har hört, och jag har hört rätt mycket. Alltihop är en god illustration av ordet pandemonium. Självfallet är det hur kul som helst och ett måste för alla som gillar party.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar