Nu har kylan slagit till, frosten täcker marken på morgonen
och isfläckarna gömmer sig under de nedfallna löven.
Ballarna fryser fast vid cykelsadeln och
globala uppvärmningen förefaller betydligt överdriven.
Då känns det trösterikt att veta att det finnns att det
finns människor som lever under betydligt bistrare villkor.
Självfallet får vi då gå österut och ganska långt österut.
Denna duett, med den isiga floden som bakgrund, förkroppsligar
den obändiga viljan hos det sibiriska folket.
Kanske är det tystnaden i ödemarken eller kylan
som format deras stämband.
I alla fall har de en sångteknik som går
utanpå allt annat i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar