Min vita period har nu tagit slut. Den varade ändå i arton dagar vilket säkert var nyttigt för kroppen (nja, här ljuger jag lite, två öl blev det faktiskt förra veckan ). Resten av månaden får betraktas som ljusgrå. Kroppen känns ändå rensad och frisk, även förkylningen är i stort sett borta. Jag har börjat träna igen och våren är på väg. Långsamt men ändå. Mycket musik finns kvar att lyssna på.
Det har varit en hel del Egypten -ett traditionellt sett ganska alkoholrestriktivt område- de senaste dagarna. Fast visst finns det alkohol även där. När jag var där med danstruppen fick vi bo på lyxhotell och där var det långtifrån spritfritt. Dessutom fick vi på ett hotell fritt i baren sedan hotellägaren blivit betuttad i en av dansöserna- en danska (de gifte sig för övrigt senare men skilde sig efter tre månader, enligt rykten. Troligen ett turbulent äktenskap under den tid det varade). Men jävlar vad finska magdansöser kan dricka i en hotellbar. Oj oj oj. Det kostade nog en del för hotellet. Ja, jag tackade ju inte nej själv heller. Och kul var det.
Det var de bulgariska s.k. magdansöserna som var orsaken till att jag började leta efter riktig magdans men nu är det dags att leta mig tillbaka norrut. Men först en blandlåt i modern stil från Egypten. Spanska tongångar har varit populära ett tag och en de första låtarna att ta till spanska gitarrer och lite Gipsy Kings-stuk och blanda med dragspelet var Amr Diab som på nittiotalet fick en världshit med Habibi ya nour el ain. Andra följde i spåren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar