Ytterligare spelmän från Clejani

Vi håller oss kvar i Rumänien. Ja, i samma by till och med. Det är förunderligt hur en by eller stad på 3000 personer, de flesta av romskt ursprung, kan frambringa så många orkestrar. Taraf din Clejani spelar i en gammal fabrikslokal. Det tycks mig som om det är samma musiker som i Taraf de Haiduk fast här i en mindre grupp. Troligen bara en felskrivning. Youtube är notoriskt osäker när det gäller namn på människor och grupper. Min rumänska är obefintlig men taraf lär betyda musikgrupp och från Clejani är de.

Inspelningen i svartvitt förstärker den traditionella känslan. Som så ofta när gäller musiker från Clejani så har de det där ansträngningslösa svänget. Det verkar så enkelt och så självklart när de släpper loss. Som om det kom av sig själv.

Fast jag har sett en dokumentär från samma stad och förstått att det är en hård träning barnen får gå i innan de betraktas som fullfjädrade musiker. De pedagogiska idealen ligger långt ifrån den svenska musikskolan, om man uttrycker det milt. Men att kunna sitt yrke är en livsnödvändighet och spelandet skall försörja många personer. Med tanke på levnadsomständigheterna för romer i östeuropa är det förståligt att man tar allvarligt på musikundervisningen. Fast som vanligt klagade de gamla i filmen om att allt var bättre förr och de unga inte kunde spela med känsla. Förmodligen ett universiellt förhållningssätt i alla kulturer.

För den som är intresserad av hur det lät förr i byn Clejani finns här ett album inspelat 1949-1952 att ladda ned. Skivan följde med en tidning så inget skivbolag kommer att få spader för det här. Detta tips har jag snott från den mycket läsvärda bloggaren Dumneazu musiker och matälskare som skriver på engelska med en ungersk vinkling. Han är född i New York men har rest mycket i Östeuropa.

Alltså musiker från byn Clejani med Cintec de dragoste