Under ett par dagars tid har Vodkabeat tagit ledigt från både bloggande och stadens alla bestyr. Jag lånade en bil och åkte ut i skogen. Bort från allt och alla. Utanför telefontäckningen vid norska gränsen och långt ifrån närmaste dator stannade jag. Fällde upp en stol öppnade en öl glodde ut över en sjö. Fy fan vad vackert. Det blåste så vare sig knott eller mygg var något problem. Mitt gamla durspel(tvåradigt dragspel) hade jag med så jag kunde föra lite oväsen i stillheten. Både vals och schottis blev det och några gamla poplåtar. Ja, till och med några Leningrad-riff.
Inte en jävla människa i närheten. Jag hade med lök, citron och kryddor nu gällde det bara att få lite fisk tilll kvällsmat. Och visst fanns de abborre så det räckte. De flesta var ganska små, men de blev goda på grillen. Så här ser en abborre ut för den som fräscha upp minnet.
Hittade en gammal folkabuss i skogen som ett träd dessutom vält på. Bilvrak blir vackrare ju äldre de är. Kul att gå runt i skogen igen.
Jo, den sista abborren var ganska stor. Nästan kilot. Tog med den hem och bjöd på ungsstekt aborre med vitlök och timjan, vitt vin till. Inte illa alls.
Enligt en nypublicerad undersökning var fiske en av de aktiviteter som skapade mest harmoni och välbefinnande. Jag kan bara instämma i detta och tillägga att om det kombineras med musik så ökar den positiva effekten. En smula alkohol är heller inte fel. En låt får det väl bli idag också. Jag hittade en durspelslåt på youtube med det passande namnet Aborrsjövalsen. Den får avsluta detta inlägg. Dagens öststat är alltså Sverige, för ovanlighetens skull. En för mig hittills okänd förmåga vid namn Jan Anders Andersson spelar både rytmiskt och kraftfullt på ett enradigt durspel. Han har förresten en egen durspelssida här om någon är intresserad av detta märkvärdiga instrument. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar