En duo blev en kvintett

A Hawk and a Hacksaw var förstås en förtjusande avslutning på veckan. Det var inte ens en duo utan en kvintett med tuba, bozouki och trumpet som förstärkning till dragspelet och fiolen. De som bor i Stockholmsområdet är bara att gratulera för musiken kommer natuligtvis att göra sig lika bra som inledning på en ny vecka(31/5). Det vart dessutom härligt att se Heather Trost tidvis hantera Stroh-violinen(trattfiolen) som med sitt skarpa läte dominerade ljudbilden. Speciellt tekniken med en lös tagelsträng(som salig Nicolai i Taraf de Haiduks en gång gjorde känd).

Enda problemet är väl -så som en av mina vänner påpekade- att bandet aldrig riktigt släpper loss. Det är mer tillknäppt koncentration än breda leenden. Och mer americana än östeuropa i attityden. Men ändå, en trivsam konsert som bara blev bättre när bandet klev ned från scenen och fortsatte spela bland publiken.

Jag kör ytterligare en La blogotheque video. Denna gång en Oriental Hora.


Jo, just det. Nicolai från Taraf de Haiduk, som jag en gång har haft äran att träffa efter en underbar konsert på gamla Trägår'n i Göteborg, gjorde sitt berömda nummer i filmen Latch Drom (av Toni Gatlif) i början av 90-talet. En märklig teknik som biter sig fast som i detta nummer om diktatorn Ceauşescu(1918-1989)

Virtuos duo tillbaka

Så var det åter dags för A Hawk and a Hacksaw att gästa Sverige. Jag skrev om dem senast de var här men nu är det alltså dags igen. Förra gången jag såg dem var de kanske inte på topp (efter en gruvlig svensk kräftskiva) men vi får hoppas koncentrationen är bättre nu. Torsdag 28/5 gästar de Storan i Göteborg och söndag 31/5 spelar de på Södra Teatern i Stockholm. Vi kan väl gissa att vi får höra en sedvanlig östeuropeisk blandning med amerikanskt temperament. Enligt frontfiguren Jeremy Barnes funkar musiken väldigt bra ihop med alkohol. Det är ingen nödvändighet men de kompletterar varandra bra, menar han. Vodkabeat kan av egen erfarenhet intyga att det ligger mycket sanning i hans ord.


Från det förnämliga franska La Blogotheque, som tar ut band i gatumiljö och spelar in dem, tar vi The Sparrow.

Med framtiden i backspegeln

Framtiden är aldrig så vacker som i backspegeln. Den gamla framtiden andades oskyldig optimism och framstegstro. Allt skulle bli bättre och tekniken skulle lösa alla problem, i öst som i väst. Denna tro manifesterade sig tydligt i diverse populärkulturella alster. Omslagen till tekniska tidskrifter är kanske det bästa exemplet på hur man uppfattade framtiden och underbara nya världen som skulle uppenbara sig. Här är en provkarta av sovjetiska bilder. Till det passar Ensemble Mescherina med sin elektroniska loungemusik. Vyacheslav Mescherin var den elektroniska musiken förgrundsgestalt i Sovjetunionen och påverkade flera generationer av musiker. Ha musiken igång samtidigt som ni ser på bilderna.





Storskaliga industriprojekt hade en särskild lockelse och konstnärerna fick kraftverk och dammaanläggningar att skimra så som sagoslott.




Rymden var bara ytterligare en vildmark som skulle erövras. Liksom järnvägen gjorde Sibirien åtkomligt skulle raketerna och rymdskeppen öppna kosmos för exploatering.

Apparatschik

När jag tittar tillbaka i bloggens historia inser jag att jag hittills inte lyckats att få med den tysk-ryska gruppen Apparatschik. Hoppsan! Jag planerade ett inlägg förra året men det försvann någonstans på vägen. Apparatschik var kanske det första i den nu så populära ryska partyvågen och bildades i Berlin redan 1988.

Medlemmarna är av ryskt ursprung och spelar den sedvanliga sortens snabba ska-polka eller vad man skall kalla det. Ni som är inne på rysk musik vet vad jag menar. Balalaika, dragspel, basbalalaika, och trummor är sättningen. Regionen Machorka-Tabakistan nämns ofta i deras pressmeddelanden men det tycks vara oklart var den är belägen. Apparatschik har varit i Sverige(2006)och Norge(2008) och kommer förhoppningsvis tillbaka. Kanske kan jag då få tillfälle att se dem för det lär var en en både se-och hörvärd grupp som verkligen kan dra igång ett Russenparty.

Mina ögon dras som vanligt till basbalalaikan. Är det inte världens coolaste instrument? Hur får man tag i en sådan? Det finns en uppsjö av live-videos med bandet på Youtube men de flesta har rätt låg bild- och ljudkvalité. Partystämningen går dock inte att ta miste på.

För inte så länge sedan blev jag kontaktad av Apparatschik som undrade om jag verkligen spelade balalaika på en låt jag lagt ut på nätet. Jag fick erkänna att det gjorde jag inte. Jag hade bara mixtrat ihop några balalaika-loopar med Garageband. Det behöver inte Apparatschik göra, för Oljeg Matrosov som hanterar instrumentet behärskar det sannerligen.

Russkaja på Södra

Jag har skrivit om det förut men det är väl dags att upprepa det. För de som har turen att befinna sig i närheten av Stockholm finns möjligheten att se den Russkaja fredagen 15/5 på Södra Teatern. Det lär bli ett rejält Russenparty med högljud musik, kaotisk dans och koncentrerad alkoholförtäringom jag känner band och publik rätt. Russkaja spelar någon sorts östlig skabaserad dansmusik som det är extremt svårt att sitta still till. Jag hade mycket gärna velat vara på Södra men är tyvärr förhindrad. Så kan det vara. Suck. En livevideo från förra året får illustrera inlägget. Eftersom sångaren Alexander babblar en massa kommer låten inte igång förrän 1.30 in i videon. Men den ger en viss föraning om vad som väntar.

Radio Romanista från KAL

KAL är ett av få band som kan förena det zigenska med rock'n'roll känsla. De har turnerat flitigt och varit i Sverige flera gånger och gjorde så sent som i fjol en oförglömlig spelning på Urkult-festivalen. De kan förena det virtuosa med tyngd och känsla och attityd. Från att ha varit ett lokalt band från Belgrads förorter turnerar de nu världen över. Med den nya skivan har bröderna Ristic och KAL tagit ytterligare ett steg framåt. Där finns några disco-dängare som säkert kommer att gå varma på Balkanklubbarna i Europa men också mer akustiska låtar åt gipsyswing hållet. En påkostad video från Asphalt Tango Production har letat sig ut på Youtube. Som vanligt när det gäller KAL, ett par snäpp bättre än de ordinära balkan produktionerna.

Jag brukar aldrig försumma att nämna att jag träffat Dragan Ristic på den beryktade romska krogen Black Panter -belägen på en husbåt i Belgrads utkanter- så det är väl bäst att jag fortsätter den traditionen.

Kossackrock med ringdans

Göteborgarna hade inte hittat till Musikens Hus i någon större omfattning. De missade något! Jag trodde förra helgens upplevelse årets bästa konsert men det här var banne mig ändå bättre. En mycket svårslagen upplevelse. Trots den glesa publiken gav Haydamaky järnet och vi fick oss en oförglömlig uppvisning i artisteri. Ett band som är van en mångtusenhövdad publik spelar ut hela sitt register under ett långt set med extranummer för cirka sextio entusiastiska själar. Mycket hedrande. En vildsint ringdans sattes igång som fortsatte hela kvällen. Många av de närvarande tycktes kunna behärska det ukrainska idiomet och kunde glädja sig åt att se ett av landets största rockband på riktigt nära håll. Och jo, svetten lackade av både publik och band så det stod härliga till. Tungt, tajt och ekvilibristiskt och med en sällsynt energi.

Det blev inte mycket ballader utan mest ytterligt dansant rockig ska-polka. Förutom den karismatiske Olexander i bar överkropp imponerade trumpetaren och dragspelaren med sina solon och poser! En fullständigt överaskande cover, åtminstone för mig, var Motorheads gamla Ace of Spades som gjordes om till kossack-rock.

Videon är från en konsert i Holland tidigare i år. Även bilden ovan är från ett tidigare tillfälle. Jag hade glömt kameran. Igen. Jag är inte någon naturlig fotograf.



Och nu över till något helt annat. Idag är det Segerdagen i Östeuropa då segern i Andra Världskriget firas med parader och festligheter. Nu för tiden marscherar dock soldaterna obeväpnade på Röda Torget. Men det är också en dag då de överlevande krigsveteranerna samlas och hedras.

Även på Vodkabeat firas denna tilldragelse med en video. Bland alla krigsfilmerna väljer vi en animerad video med en beryktad Adolf i huvudrollen. Hur var det nu i bunkern i Berlin de där sista dagarna? När Röda Armén ryckte allt närmare och allt var förlorat?

Ukrainskt band i Göteborg

På fredag är det alltså dags. Ett av de ledande banden i den växande östeuropeiska scenen uppträder på Musikens Hus i Göteborg. Det var på tiden. Först skulle Vopli Vidoplyasova från Ukraina komma, sedan utbröt förvirring och därefter kom besked om att det var Haydamaky, också från Ukraina, som skulle spela. Eftersom jag inte hört något av banden live, spelar det kanske inte så stor roll vilket det blev.

Jag har inte blivit riktigt klok på Haydamaky. Det är ett förvirrande band åtminstone på skiva. Jag är inte säker på om det är ett elförstärkt folkmusikband eller ett blåsbaserat skaband eller ett etniskt hårdtockband. Skivorna är milt sagt ojämna på det där skruvade östeuropeiska sättet. Ljuva ballader, furiös ska-polka och blytunga elgitarrer om vartannat. Deras livespelningar tycks vara av det mer hejdlösa slaget så vi kan nog förvänta oss en vildsint afton med en Olexander Yarmola i sedvanlig bar överkropp dompterandes publiken. Här är en livinspelning av Trompita med ett coolt trumpet-tema.


Här är en tydligt Jamicainspirerad låt i baktakt med rap och elektroniska inslag. Fast ett snyggt trumpetsolo ingår förstås.

En kuslig ballad får avsluta denna kavalkad av Haydamakylåtar. Videon är inspelad i det öde Tjernobyl med insprängda dokumentärbilder från 1986. Michail Gorbatjov inleder med att berätta att en kärnkraftsolycka ägt rum.


Ja visst, ja, förband är Bolshevikings från Stockholm. Jag vet inte vad jag skall säga om det bandet. Jag har bara sett dem en milt sagt fuktig afton(eller snarare morgon) på en svartklubb i Göteborg. En sak är klar, man glömmer dem inte i första taget.
BOLSHEVIKINGS: My Ne Shanuemo

Eftersom DJ Damón Zurawski från Klubb Kalashnikov Stockholm skall spela skivor i pausarna kan vi räkna med en ovanligt östeuropeisk afton. Hoppas bara Göteborgspubliken är redo. De är kanske inte riktigt lika nyfikna som i landets huvudstad där konserter med öststatsband oftast är utsålda. Musikens Hus har dock en stabil besökar-skara men vem vet i dessa tider.

Samokhin Band

Det finns inte många band som liknar Leningrad. Tyngden och attityden tillsammans med de smarta arrangemangen och den karismatiske sångaren gör att de stuckit ut var de än uppenbarat sig.
Ett band jag nyligen upptäckt med vissa likheter är det polska Samokhin Band. De är några färre men har ett liknande upplägg och en sångare med röstresurser i stil med Sergei Shnurov. Ja, sångaren Pavel Samokhin är av rysk härkomst förstås. Ryssar tycks ha grövre stämband än de flesta och andra röstideal. En härlig stämma i alla fall.
Polsk musik är som jag tidigare skrivit ett fullständigt okänt område för svenskar trots att det är ett grannland. Jag upptäcker det ena bandet efter det andra och förvånas ständigt över det kreativa flödet.


På fredag 8/5 kommer Haydamaky från Ukraina till Musikens Hus i Göteborg. Mer om det i nästa inlägg.

Ny video med Leningrad

Att en ny video från Leningrad har letat sig ut på nätet måste förstås uppmärksammas. De trogna läsarna vet att Leningrad är min favoritgrupp och jag skall inte tjata vidare om det. Om ni vill veta mer är det bara att söka på Leningrad bland de gamla inläggen, det finns en hel del.

Det är en kampsportsinspirerad historia där en ovanligt skäggig och långhårig Shnur visar hur han ser ut i bar överkropp. Men självfallet dricks det en hel del vodka innan berättelsen går mot sitt blodiga slut. En kraftfull låt med fett blåsriff, kanske inte en av de allra bästa men ändå en riktig partyröjare.

Är det möjligtvis dags för en ny platta? Det var något år sedan den senaste. En turné i Sverige är väl att hoppas på för mycket. Men kanske är Södra Teatern på hugget.


New video with the russian group Leningrad. Sergei Shnurov as a martial art master.

Toksväng på Storan

Balkan Beat Box blev precis den hejdlösa upplevelse som jag hade hoppats. Ryktet hade visserligen gått före dem, men man vet ju aldrig. Först inledde några skönsjungande damer i bulgarisk stil från läktarplats och sedan satt bandet igång att spela, på golvet bland publiken. Som alltid en effektiv stämningshöjare.



När bandet väl kommit på scenen var det ingen som helst tvekan, redan efter första ackordet märktes vad som var på gång. Tajt, tungt, och rutinerat med både finess och energi. Och publiken var med på noterna och dansade hela konserten igenom. Det enda konstiga var att det inte var utsålt. Göteborg är en märklig konsertstad.
Svettiga men lyckliga applåderade publiken som krona på verket in bandet för ett långt extranummer. Wow!

Skivorna med BBB är lite ojämna i produktionen och visar inte riktigt upp deras kapacitet som liveband. För de som inte vet hur bandet låter bifogas här en konsert-inspelning från 2007 som ger en hyfsad bild. Även om jag tycker att det var ett fetare sväng igår. Men jag är ju subjektiv som vanligt.



Efteråt stannade jag och drack öl och dansade till gamla favoritet som förmedlades av DJ:arna från Balkan Beat Party Göteborg. Det går ju inte att gå hem på stört efter en sådan upplevelse. Inser att Storan är en fräck lokal. Det skulle var härligt med något etablissemang i stil med Södra Teatern(i Stockholm)även här, fast publikunderlaget är kanske i minsta laget. Fast vem vet?

Missad spelning

Jag såg i veckan att ryska La Minor hade varit i Göteborg. Va! Ingen koll alls. Inte för att det varit så mycket annonserat men i alla fall. Det borde jag ju hört talas om. Men jag har varit fokuserad på eget spelande och repetetioner på sistone. Nåja, vad är väl ett missat favoritband? La Minor berättar sina historier om den kriminella världen, men det är inte den moderna kriminella världen som avhandlas. De tar istället avstamp i Odessa vid Svarta Havet för en så där åttio år sedan. I det förgångnas dimma blir brottsligheten mer romantisk. Det är dragspel, ståbas och sax och skrönor om livet. Det finns inte så många videos med La Minor med det ger mig tillfälle att ta en favorit i repris.

I kväll blir det Balkan Beat Box och förhoppningsvis en hysterisk afton.