Eftersom vodkabeat gärna utsätter sig för prövningar i sin iver att testa östlig populärkultur befann sig bloggens utsände på lördagen i Tempelriddarnas ordenslokal för att lära sig dansa finsk tango. Det är en säregen dans som inte har något med den argentinska varianten att göra. Lätt knäande skall man med så långa steg så möjligt, helst utan att lyfta fötterna, glida runt dansgolvet. Kroppskontakten med motpartnern skall vara tät, mycket tät, från bröstet till knäna. Benen skall gå omlott, fötterna tätt ihop. Det vill säga att man tränger in sitt en ben mellan kontrahentens. Sedan skall man med bibehållen värdighet göra två långa och två korta steg med vändningar och riktningsombyte. Inte helt enkelt. Det är en lätt skabrös dans som man förmodligen undviker om man är anständigt lagd.
Nu var det här en nykter tillställning men man kan ju tänka sig hur det kan bli med en Koskenkorva eller två innanför västen. Sammanfattningsvis kan sägas att det var inget man lärde sig på en timme. Men den vackra musiken gör att jag, trots bristande talang, kommer att göra nya försök.
Härom veckan lyssnade jag till Göteborgs tangokung Timo Nieminen och Stenbäckens Dragspelsorkester och insåg återigen storheten i den finska tangons smärtfyllda låtar. Ni vet, som stämningen i Kaurismäkis filmer. Framför allt sjöng Timo tangos som Olavi Virta en gång gjorde populära. Och vi kan väl lyssna till den gamle mästaren: Vain Yhtä Pyydän Jag behöver väl knappast säga att Olavi dog utblottad och alkoliserad vid 57 års ålder. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar