Ett av de namn som vi snabbt lärde oss i de turkiska second-hand butikerna var Erkin Koray. Berättelserna var många, han var den förste som spelade rock i turkiet, den förste elgitarristen och den som införde det psykedeliska elementet i musiken. Han började spela covers redan i slutet av femtiotalet men skapade snart egen musik. I slutet av sextiotalet, när flower-powervågen svepte över världen blandade han den med inhemska tongångar till en märklig syntes. Trots framgångar hade han och hans grupp krångel med skivbolag och fick bara ge ut singlar.
Visserligen samlades singlarna på en LP men det var först 1974 när han hade bytt skivbolag han fick ge ut sin banbrytande LP Elektronik Türküler. Om denna skiva kan det skrivas mycket, och det har det gjorts. Låt mig säga att det är en av mina personliga favoriter bland rockskivor och lätt platsar på min tio-i- topp lista över bästa album genom tiderna. Den är en helgjuten enhet som blandar psykedelican med folkliga turkiska melodier på ett hänförande sätt. En av de mest nyskapande rockplattorna någonsin (och som nu 30 år senare uppmärksammats i väst och återutgivits på cd). Generationer av turkiska musiker har bedyrat sin vördnad för detta verk och berättat hur mycket det påverkat dem. Uppföljaren med det korta namnet 2 var inte mycket sämre och innehöll ett flertal hit-låtar och därmed var ribban för turkisk rockmusik satt på mycket hög nivå. 
Elgitarr var huvudinstrumentet för Erkin men genom att elektrifierade det gamla folkliga stränginstrumentet Baglama och använda det i sin musik skapade en ny dimension i rockmusiken. Erkin Koray dyker upp i den förnämliga dokumentärfilmen om musik i Istanbul Crossing the Bridge: The Sound of Istanbul som rekommenderas starkt. Den oberäknelige gitarristen är fortfarande verksam och spelar in musik och betraktas som Erkin Baba(fader) av yngre musiker. En gammal inspelning med Erkin Koray och hans trio från.... ja, vad kan det vara? Någon gång tidigt 70-tal av kläder och frisyr att döma? Med hjälp av hans flyende hårfäste kan man vanligtvis avgöra hur gammal en video är, fast här är det mer kläderna och studiomiljön som är som är tidstecken. Cemalim heter låten som också finns på Elektronik Türküler. En lite ruffigare ännu äldre singel av det djup-psykedeliska slaget: Gel Bak Ne Soylicem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar