Omslaget ovan skulle jag kunna skriva en hel del om, men väljer att låta bli. Titta och njut. 70-tals estetik när den är som bäst. Av någon obegriplig anledning befann jag mig inte i Malmö när Bielo Dugme spelade i början av november. Orutin, höstdepression, sinnesförvirring? Whatever. Självklart borde jag ha hört balkans mest inflytelserika rockband genom tiderna.
Bandet, vars namn betyder Vita knappen, existerade 1973-1989 men hade nog sin storhets period någonstans runt 1980. Jag är inte så mycket för nostalgiska återföreningar men ibland måste man göra avsteg från sina principer, även om de är fasta som sockervadd. Bandets centralgestalt var och är Goran Bregovic som snart (29/11) skall ha en konsert med sitt eget band i Göteborg och dit har jag i alla fall biljetter.
Bielo Dugme återuppstod 2005 för konserter i Sarajevo, Zagreb och Belgrad, numera huvudstäder i tre olika länder som har ett tämligen ansträngt förhållande till varandra efter 1990-talets krig. Bandets profil som multietniskt jugoslaviskt band var därför inte helt bekväm bland en del makthavarna, men det brydde sig inte fansen om som vallfärdade till arenorna. Bijelo Dugmes återuppståndelse var en angelägenhet för hela det forna Jugoslavien och bandet som framgångsrikt blandar hårdrocksriff med folkmusik turnerar nu vidare i Europa. Spelningen i Stockholm lär väl pågå som bäst ungefär just nu. Och där är jag inte heller. Suck. Tid och pengar ni vet. En intressant artikel om bandets betydelse finns i alla fall här. Jag blev tipsad av några vänner(man tackar) om en gammal fin video från 1980 och den kommer här. Na zadnjem sjedistu moga auta.
För att få en uppfattning om bandets popularitet kan det vara intressant att se på bilderna från återföreningen 2005. Alla tre orginalsångarna var med på turnén och sjöng men här är det Alen Islamovic och publiken som sjunger den romska balladen Djurdjevdan så det dånar. Allsång på Skansen släng er i väggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar