Höjdpunkter 2009

Så har vi då kommit till den dag då året skall summeras och höjdpunkterna väljas ut. Vissa menar att inte bara året utan hela decenniet behöver recenseras och utförliga listor står att läsa i de flesta av våra återkommande publikationer. Så ambitiös är inte vodkabeat utan ger bara några personliga reflektioner över det gångna året.

När det gäller det gångna decenniet kan vi konstatera att Sverige har levt en bit utanför resten av Europa. Ögonen och öronen har varit ensidigt riktade mot väst och allt annat har ansetts som ytterst marginellt. De senaste åren har dock mängden musik från andra länder ökat. Främst tack vare entusiaster som startat klubbar och fixat konserter med fokus på Östeuropa och andra platser. De stora medierna hänger som vanligt inte med utan fortsätter skriver om amerikanska "kändisar" och deras svenska plagiatörer. Den nya tekniken gör oss - tack och lov - mindre beroende av vad de stora skivbolagen vill att vi skall köpa och vi kan lagligt(och olagligt) skaffa oss tillgång till helt andra upplevelser.

Nåväl, årets bästa skivor? Tja, det finns lite att välja på men ingen klar vinnare. Goran Bregovics Alkohol som dök upp i januari är en stark kandidat. Mahala Rai Bandas Ghetto Blaster och Boban i Marko Markovics Devla är två andra kandidater i balkanbranchen. Shantels Planet Paprika var kanske lite av en upprepning av förra suveräna skivan, men bra förstås. Emigrantski Ragamussin med Rotfront är ett annat alternativ, men lite väl ojämn? Jag vet banne mig inte. Här är i alla fall den officiella videon till Bregovics skiva Alkohol. Den får det bli.


När det gäller skivor av svenska band är Payback Time med Tummel given som nummer ett. Plattan har vuxit för varje lyssning. Bandet gjorde dessutom en strålande spelning på Musikens Hus i Göteborg i April.


The only Heart I broke was mine med Dorlene Love är lika given som årets svenska singel och video.

Konserter i övrigt? Hmmm, svårt, Fanfare Ciocarlia på Tyrol med alla gästartister var en stor upplevelse. Men Balkan Beat Box på Storan var nog snäppet vassare, mer fyllt av energi. Men jag undrar ändå om inte den showen ukrainska Haydamaky spelade upp inför cirka femtio personer på Musikens Hus ändå var årets konsertupplevelse.

Jag avslutar den här uppräkningen med en repris årets vackraste video(ja, den kom 2008 men jag såg den inte förrän i år). Den flerfaldigt prisvinnandeOgon'ki med Lyapis Trubetskoy. Den tog över ett år för regissören Alexey Terexov att göra och hur det gick till står här. Gott Nytt År i alla fall.

Ny video från Lyapis Trubetskoy

Det var ett tag sedan Vitryssland figurerade på Vodkabeat, vilket uppmärksammats av vissa läsare. Men nu har jag glädjen att få presentera en (ganska)ny video med Lyapis Trubetskoy, det mest framgångsrika av alla vitryska band. Ytterligare en skiva kan dessutom läggas till deras redan digra diskografi, och som vanligt finns den att ladda ned gratis här om man så önskar.

Det är en spektakulär video som denna gång tar sats i sovjetisk 20-tals estetik. Jag skulle gissa att videomakarna har studerat avantgardister som Malevitj och Rodtjenko. Konstnärer verksamma i Ryssland och Sovjetunionen under det tidiga 1900-talet. Stilbildare och skapare av konstriktningar som konstruktivism och suprematism. Inte illa för en rockvideo men inte särskilt förvånande när det gäller Lyapis Trubetskoy som tidigare samarbetat med videoskapare i den absoluta frontlinjen.


Visst ser sångaren Sergej Michaloks ut som poeten Vladimir Majakovskij i denna video! Ingen slump det heller skulle jag gissa.

Nytillkomna läsare som inte känner till bandet kan gå till tidigare inlägg där ganska många av Lyapis Trubetskoys videos har visats.

Balkan party igen

Annandag jul. Tredagars julmat sätter sina spår. Dags att röra på sig lite och förbränna lite fett. Balkan Beat Box gjorde en bejublad konsert i våras på Storan i Göteborg. Jag sätter på en live video för att så smått värma upp inför kvällens Balkan Beat Party på Musikens Hus. Lederna behöver värmas upp och fotarbetet måste komma igång efter det myckna stillasittandet.

God jul från Vodkabeat

Dragspelsmusik ligger ju Vodkabeat varmt om hjärtat och varför då inte fira in julen med en sådan låt. Den finske skönsångaren Mauro Antero Numminen i jultappning med vapendragaren, dragspelsvirtuosen Pedro Hietanen vid sin sida. Stilren video från finska televisionen.

Nu för tiden kan ju alla bli en dragspelsvirtuos hemma i soffan. Accordion Hero var ju en formidabel succe i många länder och det nya spelet Accordion Hero II innehåller en mängd förbättringar och kommer säkert att bli en favorit julklapp.


God jul

Julbalkan

Om man behöver skaka ned julmaten i tarmsystemet och eventuellt förbränna en och annan kalori är Annandag Jul ett perfekt tillfälle. Då ordnar Balkan Beat Party i Götebort sitt sedvanliga julparty, två gånger måste väl betecknas som en tradition? Det äger självfallet rum på Musikens Hus (21-02 100 pix). På scenen kommer det dansk-balkanska bandet Bjonko & Copenhagen Chalgij att uppträda. En för mig ny bekantskap men en försmak av hur de låter kan vi få från detta filmklipp inspelad i Oslo tidigare i år.

Från den musikaliska manöverbryggan kommer rikligt rikligt med tung balkandisko att slungas ut över den församlade publiken. Här hoppas jag speciellt att få höra en del från Boban i Marko Markovic och Mahala Rai Bandas nya plattor. Vi kan med största säkerhet räkna med en rejäl röjarafton som sätter julfettet i svallning.

Boban i Marko Markovic Orkestar

Att Boban I Marko Markovic Orkestar kommit med en ny skiva har naturligtvis inte undgått Vodkabeat. Fattas bara. Trumpetkungen och hans son är gamla favoriter som gästat Göteborg, ett antal gånger de senaste åren. Musiken har kännetecknats av hisnande trumpetslingor till ett intrikat komp och arrangemangen har blivit alltmer avancerade med åren.

På denna skiva har dock svänget satts i förgrunden. Visst går det undan och visst är det ekvilibristiskt, men framför allt är det en partyplatta utan dess like. Dessutom en hel del sång vilket man inte är bortskämd med från tidigare produktioner. På konserterna har man sett att både far och son riktigt lyser upp när de får sjunga och här får de äntligen ta ton på en CD. Dessutom gästar ett garnityr goda sångare från hemlandet Serbien. Musiken får mig att vilja dansa och dricka sprit. I brist på Sljivovica(som en låt så påpassligt heter) får jag hälla upp lite av julsnapsen. Nu blir det svårt att sitta still. Vi börjar med titelåten: Devla

Jag är fortfarande rejält mallig över att jag har spelat med dessa fantastiska musiker i deras hem i Vladicin Han i Södra Serbien. Ja, jösses.

I en liveinspelning från Berlin i år hör vi orkestern kompa den rumänsk/tyska sångerskan Miss Platnum. Jag lägger dessutom tacksamt märke till att Marko bytt ut sin mer än gräsliga frisyr från förra året mot något mer otvunget.

Drömska landskap med Kottarashky

Ytterligare mild låt med den skivaktuelle Kottarashky får bilda avslutning på en hektisk vecka. Det är en märklig musik han skapar denne bulgariske artist. Gamla fältinspelningar möter 2000-talet på ett lika säreget som elegant sätt. Någon etikett går knappast att sätta på den här musiken. Ett tonlandskap att drömma sig bort till.

Kanadensare med dragspel

Geoff Berner gör låtar och spelar dragspel i gränslandet mellan Öst och Väst. Kanske någon typ av singer/songwriter med klezmer i botten. Så som ofta, är det inte möjligt att sätta någon korrekt etikett på denne fantastiske artist. Titeln på turnén är i alla fall Vodkabeats smak: Drunk and Dancing Europe Tour.

Senaste skivan Klezmer Mongrels kan vara svår att komma över men finns förstås på iTunes.

Som den gode dragspelare han är, har han även snickrat ihop en dragspelsskola.

I vilket fall som helst är han på ingång till Sverige och redan i morgon, Måndag 7/12 kommer han att uppträda i Göteborg på Mitt Andra Hem. Med sig har han en klezmer trio. Tisdag(8/12) är han i Stockholm och gör en spelning ihop med The Magnificent Seven på the Cove.

Geoff har öppnat för Kaizers Orchestra och spelat med Billy Bragg och Bob Cohen(vars öststatsblogg om mat och musik jag länkar till här på kanten) m.fl. Geoff är en underhållande man, med en sprudlande svada om han är på humör, vilket han oftast tycks vara. Här är han som förband till Kaizers..

Mahala Rai Banda på fiskmarknad

Även idag blir det den rumänska orkestern Mahala Rai Banda som får stå för musiken. Dessutom får jag chansen att visa filmer från La Blogotheque. Jag kan inte nog berömma det franska produktionsbolagets Take away Shows. Idén är enkel. De tar artister från olika håll och filmar dem på gator och torg i Paris. Resultatet blir ofta förbluffande. Jag visade nyss en film med Man Man på Brandybeat men jag hittade lite även två låtar med Mahala Rai Banda. Först går de till snabbköpet där förvånade kunder får oväntad underhållning.

#68.1 - Crammed Series - Mahala Rai Banda
Uploaded by lablogotheque. - Watch more music videos, in HD!

Efter snabbköpet går orkestern ut på gatan och hamnar bland annat på fiskmarknaden.

#68.2 - Crammed Series - Mahala Rai Banda
Uploaded by lablogotheque. - Watch more music videos, in HD!

Ny skiva med Mahala Rai Banda!

Ghetto Blasters är namnet på Mahala Rai Banda nya skiva. För er som inte hört bandet förut kan jag berätta att det är en vildsint romsk orkester från Bukarests förorter med blås, dragspel, fioler och sång. Spänstiga låtar och fräcka arrangemang i ett furiöst tempo utan att för den delen tappa tyngden. Bandet gjorde en formidabel konsert härom året på musikens Hus i Göteborg och förhoppningsvis kommer de tillbaka, även om Göteborg inte finns med på den nya turnéplanen så vitt jag kan se.

Jag har visserligen inte hunnit lyssna in mig helt på den nya skivan men det första intrycket är mycket gott. Det vill säga att det är svårt att stå still och det svänger våldsamt, på ett lite gammaldags sätt, trots skivans hippa titeln. De nya låtarna finns ännu inte på Youtube men det går att lyssna på några av dem här.

Eftersom det känns underligt att göra ett musikinlägg utan någon video får det bli en låt från förra skivan som åtföljs av en filmsnutt från ett vardagligt Rumänien.

Någon slags jubileumsblandning

Helt omärkligt gick inlägg nummer 500 förbi förra veckan. Inte så illa på två år(fast takten i inläggen har minskat något nu när den första entusiasmen lagt sig). Denna milstolpe bör förstås firas på något sätt. Jag gräver i mitt förråd av filmer(som är tämligen digert och helt osorterat) som jag bokmärkt för att visa senare.

Jag har närt en viss förkärlek för märkliga blandningar och här är ett praktexemplar. Vi tar en västafrikansk trumgrupp, komplett med dansare och sångerskor och blandar med en zigensk blåsorkester från Makedonien. Ska vi gissa på att det blir något dansbart?

Kosacksång

Målningen av Ilya Repin (1844-1930)

Vi lämnar det elektroniska och går tillbaka till den akustiska musiken. Dragspel(bayan) flöjt, bas och domra bildar bakgrund för till denna kosacksång.

Forskarna är oense om kosackernas ursprung, men de anses allmänt skilja sig från omgivande folkslag, främst genom sitt levnadssätt. Någon gång under 15- och 1600-talet blev de en militär maktfaktor i gränstrakterna mellan det Osmanska riket och Ryssland. Efter flera uppror mot Tsaren under 1700-talet blev de kosackerna införlivade i det ryska imperiet. I gengäld mot en viss självständighet blev de i fortsättningen Rysslands allierade mot yttre fiender. Efter den ryska revolutionen fanns ingen plats för kosackerna men Sovjetunionens upplösning gjorde att kosackerna kunnat återta sin roll inom de väpnade styrkorna.

Huruvida följande klipp från en äventyrsfilm ger en korrekt bild av kosackernas klädedräkt och utseende är väl tveksamt. Färgstarka är de i alla fall och fyller sin plats i otaliga "vilda östern" filmer.

Ett zigenarband i skyn

Igor Vdovin startade tillsamman med Sergei Shnurov det numer legendariska bandet Leningrad(som jag tjatat om i snart två år). Vdovin hoppade dock av efter första skivan och basisten Shnurov avlöste honom som sångare och Leningrad gick från att ha varit ett obskyrt punkgrupp till ett internationellt storband. Vad hände då med Vdovin? Jo, han startade med elektronisk musik och efter tre skivor är han en av Rysslands mest respekterade musiker i genren och producerar dessutom musik åt andra. Någon video har jag inte hittat så det får duga med bara musiken.

Även här är det frågan om drömsk musik av filmisk karaktär och mycket riktigt har Vdovins låtar använts som soundtrack. Titlarna säger lite om vilka idéer som ligger bakom kompositionen. Det här är "Ryska sjömäns färd till Brasilien".

Självfallet var även Vdovin med på den utmärkta samlingen Café Sputnik.

Elektronisk etnografi med Netslov

Netslov är ytterligare ett av de ryska banden som blandar elektronik med vanliga instrument. Självfallet fanns även de med på den utmärkta samlingen Sputnik Café.


Suggestivt, skulle vara perfekt som soundtrack. Första skivan hette Elektronic Ethnology vilket väl säger något om inriktningen.

Ett barnsligt kosmos

Som jag tidigare konstaterat är den elektroniska musiken i Ryssland ytterst vital och levande. Ofta med en humoristisk touch och en publik framtoning. Jag rekommendera återigen den fantastiska samlingen Sputnik Café som för alltid förändrade min syn på elektronisk musik.

Jag hade tidigare blivit rejält avskräckt av den, ack så vanliga västeuropeiska varianten, där svårmodiga unga män, producerar grått introvert knaster. Men upptäckte nu istället en värld av livsbejakande expriment där melodier och ljud vävdes samman till en fantasifull färgsprakande cocktail.

Kim och Buran är en grupp där traditionella pop-instrument som trummor, bas och elgitarr samsas med syntar. Gruppens motor är klaviaturspelaren Slava Zavyalov som är djupt influerad av 70-talets sovjetiska tecknade filmer. Musiken låter således som ljudspåren till animerade barnfilmer och namnet på en skiva är, inte särskilt förvånade, Kosmos for Children. Här har vi en liveversion av Morning on the Planet där gruppen spelar till en fond av tecknade filmer.
Kim och Buran är baserade i St: Petersburg och ger ut sina skivor på Solzne Records.
Ytterligare en låt, The Birthday Party, med en budgetvideo.


För de som behärskar det ryska idiomet finns här en intervju. För de som inte förstår ryska kan den vara rätt underhållande ändå.

Elektroniskt från Tatarstan

Under sitt letande efter nya intryck hamnar Vodkabeat tidvis i de mest obskyra områdena inom den östliga musiksfären. Denna gång är det den ryska delrepubliken Tatarstan som får besök. Tatarstan ligger i södra Ryssland vid floden Volga. En gång i tiden ett mäktigt Khanat men under femtonhundratalet besegrat av Ivan den Förskräcklige som sannerligen inte fått sin namn för intet.

Tatarstan har nästan fyra miljoner invånare, varav över en miljon bor i huvudstaden Kazan. Största religion är islam och därefter ryska ortodoxa kyrkan. Från Kazan kommer också Superalina. Tatarisk sångerska i den elektroniska nischen. En ganska osannolik uppenbarelse med ett säreget sound där tatarisk tongångar blandas med tunga beats. I låten med det passande namnet Tatarstan räknar hon upp kända människor som kommit från delstaten. Hmmm, Safin och Dasaiev är kända idrottsprofilern, Nurejev var dansare men resten är jag lite osäker på? Gubajdulina var inte hon tonsättare?


I den påtagligt 80-talsdoftande EVM(vilket lär betyda dator eller pc) förklara Superalina sin kärlek till den elektroniska maskinen. Videon är en underbar retro-resa tillbaka in i 1900-talet.

Gastarbeiter im Deutschland

Vi fortsätter på det tyska spåret och tar en låt med Trovaci. Ett ska/punk/reggae-band med bas i Düsseldorf men rötterna på Balkan. Humoristiska videos med gästarbetarprofil och sång på serbo-kroatiska och tyska. hyfsat gitarrspel också.

När jag ser det här inser jag att det är snyggt med en röd Telecaster. Fast dyrt....

Efter murens fall....Östeuropeisk partymusik!

Som ett av resultaten efter murens fall blev Berlin åter en sjudande gryta av olika kulturella intryck. Östeuropeer av olika nationalitet tog med sig med sina influenser och en ny vital scen, som kännetecknas av ett vildsint livsbejakande sväng skapades. Ett av de första banden var Apparatschik som kallar sin stil "Russen-party". De har varit igång i över 20 år och har figurerat tidigare på Vodkabeat men eftersom jag nyss fått en ny livevideo av dem på Myspace så känns det som rätt dag att visa den. Ukrainski Disco!

Muren

Eftersom det är tjugo år sedan Muren föll bör vi väl uppmärksamma det på Vodkabeat. David Hasselhoff vägrar jag att ha med, men jag rotar lite långt inne i de tyska arkiven och hittar en härligt kitchig 80-tals video med Rio Reiser: König von Deutschland. Den får det bli. Inspelad i Västberlin med muren i bakgrunden några år innan "die Wende". Reiser som dog 1996 är minst sagt okänd i Sverige men här är alltså ett smakprov.

Svartvit Exotica

Så var det åter söndag igen efter en hektisk vecka. Tiden rinner på i ett obehagligt tempo. Vi behöver stanna upp och och gå ned i varv. Vila öronen från den barbariska kakafonin som omger oss. Min medicin är gamla svartvita filmer och otidsenlig musik från flydda tidevarv.

En gång i tiden var elorgeln ett i det närmaste magiskt instrument och exotica den mest fantasieggande musiken. Österländsk mystik och tropiska tongångar fyllde cabaréer och konsertlokaler i väst. Autenticiteten var det lite si och så med. En spännande bakgrund går alltid att fabricera. Elorgelns häxmästare var indiern Korla Pandit. Född i New Delhi av blandad härkomst tog han sig på krokiga vägar till USA. Han yttrade aldrig ett ord utan tittade drömmande in i kameran samtidigt som han spelade. Enormt stor under slutet av 40- och början av 50-talet.

Här hör vi den grekisk/turkisk/arabiska melodin Miserlou i Korla Pandits tappning.


Korla Pandit dog 1998 och två år efter hans död uppdagades det att han egentligen hette John Roland Redd, av afroamerikanskt ursprung, född och uppvuxen i Saint Louis, Missouri. Inte lika exotiskt.

Animatören Alex Budovsky

När jag behöver pigga upp mig själv kollar jag på videon Bathtime in Clerkenwell med bandet The Real Tuesday Weld. Och eftersom animatören är ryss kan jag med gott samvete visa denna engelska låt på Vodkabeat. Alex Budovsky föddes i St:Petersburg eller rättare sagt Leningrad 1975, flyttade till New York och utbildade sig inom konsten 1994. Hans svartvita animeringar blev snabbt populära och har vunnit massor av priser världen över. En av de första och kanske även en av de bästa är denna där gökurens invånare har tröttnat på sin uppgift och går till attack mot människorna.

Ytterligare en blåsorkester

Det finns oräkneliga blåsorkestrar i sydöstra Europa. Många håller dessutom hög kvalité. Ett fåtal av dem(Fanfare Ciocarlia, Boban Markovic Orkestar m.m.) har fångats upp av internationella skivbolag och skickats ut på världsturnéer medan andra harvar på hemmavid. Den lilla byn Zece Prajini(400 invånare!)i östra Rumänien tycks vara utgångspunkt för ett förvånandsvärt antal orkestrar, bland annat de kända Fanfare Ciocarlia. Fanfare Shukar Zece Prajini är kanske nästa band på tur att ta steget upp mot toppen. Här sitter de dock på ett oglamoröst lerigt fält någonstans. En videokamera plockas fram. Ett lite krispigt torrt sound men jävlar vad det svänger. Foxtrot.


Jag behöver väl knappast tillägga att de är av romskt ursprung. En lite pampigare låt får avsluta inlägget. Fina trumpetslingor i inledningen. Påminner det inte lite om mexikanska låtar?

Mörk novembermåndag

Vi behöver pigga upp oss. Något färgstarkt och sydligt kanske och inte så dödligt allvarligt. Balkanieras har vunnit pokalen för bästa nykomlingar vid Festivalen i Split uppger de stolt på sin Myspacesida. Och varför inte.

Tunga gubbar

Mina söndagar ägnas åt vilans läkande kraft. Efter att agerat bärhjälp vid en större flytt och därefter ägnat kvällen åt alkohol och dragspel är både kropp och själ rejält slitna. Känner mig som en utsläpad båtdragare. Som på målningen av Ilja Repin (1873) ungefär. Fantastisk tavla för övrigt. Förstora den och kolla ansiktsuttrycken.

Jag letar på gamla spellistor och bygger upp min viljestyrka med Röda Arméns kör.

Alla bassångares favoritlåt som populariserades av den store Fjodor Sjaljapin en gång i tiden. Så här lät det då.

Song of the Volga Boatsmen står det, men vad heter den egentligen på svenska? Volgas båtdragares sång? Faktiskt har den legat som etta på topplistan i USA! I Glenn Miller version 1941.

Till Moldavien

Det var ett tag sedan den moldaviska orkestern Zdub si Zdub figurerade på bloggen. Men de brukar dyka upp med ojämna mellanrum och nu är det alltså dags igen. Jag har redan skrivit mycket om dem och orkar inte upprepa mig, de som vill veta mer får kolla myspacesidan. Eller kanske ännu hellre hemsidan som är roligare(fast långsam).

Talang från Ukraina

Denna dag går vi till Ukraina och tittar på vinnaren av talangtävlingen. Kseniya Simonova gör en sandmålning om Andra Världskriget som fullständigt tar andan ur publiken.

Tillbaka till 70-talet

Med tanke på gårdagens inlägg kan jag knappast undvika orginalet. Boney M:s megahit Rasputin från 1978 som blev en stor succe även bakom järnridån trots att den inte släpptes officiellt. Fast orginal och orginal, liksom i många av Boney M:s hits finns det partier som uppenbarligen har hämtats från andra låtar. Den som lyssnar noga kan höra både en serbisk melodi och delar av den välkända turkiska låten Üsküdara.

Dragspelets Jimi Hendrix

jo, så beskriver han sig själv. Dr Bajan, rysk dragspelare verksam i Berlin. Inga små anspråk han har alltså. Men det har sällan ryska musiker. Musikstilen kallas Sovietabilly och visst kan det gå fort, fingrarna rör sig tidvis i ett furiöst tempo över tangenterna men samtidigt har bandet en nonchalant punkig attityd. Mer rock'n'roll än finlir. En ganska brötig livespelning inleder. Det är ganska sent i konserten.


En studioinspelning ger en lite mer nyanserad bild av ljudbilden. Här kommer spelskickligheten mer till sin rätt. Minsann är det inte Boney M:s gamla slagdänga Rasputin som dammats av.


Eftersom onödigt vetande är min specialitet måste jag bara tillägga att Rasputin-som ni säkert redan vet- var en rysk mystiker som lyckades få ett starkt inflytande över tsarfamiljen i början av 1900-talet. Han påstods till och med ha haft en kärlekshistoria med tsaritsan. Han mördades dock 1916 av en grupp adelsmän, med Furst Jusupov i spetsen, som oroade sig över hans inflytande. Han lär enligt myten varit mycket svårdödad och överlevde både gift och flera pistolskott innan han slängdes i Neva och drunknade.

Svartvit sovjetisk komedi

Återigen en seg söndag. Helgens förlustelser slet på kroppen och jag har inte orkat skriva något. Shantel var på precis så gott humör som jag hade hoppats och orkestern imponerade(det enda som störde var väl en lågpannad grobian som trakasserade sin omgivning vid scenkanten).

Så, tung och trög i tanke och handling, piggar jag upp mig med en sekvens ur en gammal sovjetisk komedi. En av Stalins favoriter påstås det för övrigt.

Disko Boy igen

Vi fortsätter repriser för att ladda upp inför Shantel konserten på fredag(Musikens Hus 16/10 21.00 250 kr).Och det blir ytterligare en av mina personliga dansfavoriter: Disko Boy. En låt som kan sätta fart i de mest stela och oböjliga ben. Hopa!

Äntligen-Shantel i Göteborg

Det börjar dra ihop sig. På fredag kommer Shantel med sitt Bucovina Club Orkestar till Musikens Hus i Göteborg. Shantel är den moderna balkandiskon gudfader och har genom sin Bucovina Club och sin skivor fått Europa att dansa till balkanrytmer. Med plattan Disko Partizani fick han även sitt genombrott i Sverige och har spelats på vartenda Balkan Beat Party. Senaste plattan Planet Paprika kom i Augusti och var med på Vodkabeat strax efteråt. Det lär finnas biljetter kvar så tveka inte. Jag garanterar att det blir en toppafton

Förra gången Shantel var i Sverige lyckades jag vinna en fribiljett men fick reda på det för sent för att hinna till Stockholm. Denna gång köpte jag biljetter i god tid...bara för att senare tappa bort dem! Nu är andra omgången biljetter inköpta men jag vågar inte ropa hej än. Svininfluensa, vinterkräksjuka och fan och hans moster kan ännu förstöra kvällen.

Denna vecka laddar vi i alla fall upp med lite repriser och vi börjar med en av de senaste årens dansfavoriter: Disko Partizani.

Upprepning

Jag är rädd för att det blir samma låt idag som igår. Fast en annan version. Från filmen Hank and Mike. Svart men vacker filmsekvens. Jag är lite svag för den här typen av barsekvenser. Ni vet, bruntonade, spritmarinerade budgetorkestrar som sjunger om kärlek på ett desperat sätt. En dos självömkande svårmod så på måndagen.
The Silver Hearts and Chris Klein — "It Happens in Florida" (written by Mathias Kom)

Enlig Strindberg är "synd om människorna" men andra har menat att det snarare rätt åt dem. Vilket som. Det kan bli bra låtar av det.

En besynnerlig konsertupplevelse

Som jag befarade var publikanstormningen till kulturföreningen Egalia på lördagen begränsad. Antalet betalande åskådare var färre än musikerna och faktiskt även färre än det antal hundar som konkurrerade om sittplatserna i soffor och fåtöljer i de bohemiska lokalerna.

Detta berodde nog inte bara på den VM-matchen i fotboll, utan även på den obefintlig annonseringen och lokalens läge på tredje våningen i ett industriområde långt ut på Hisingen. Men stället uppstod en varm familjär vardagsrums-känsla som förstärktes av tillgången på billig öl och jag fick tillfälle att prata med de flesta bandmedlemmarna. Först upp på scenen var Black Molly som sjöng en handfull av sina spröda låtar förstärkt med trummor och steel-guitar.

Nästa band var The Magnificent Seven från Örebro som spelade med större tyngd och pondus än myspacesidan ger intrycket av. Förhoppningsvis kommer detta att avspegla sig på deras nya skiva. Självfallet borde de spela oftare i Göteborg och på lite mer centrala scener.

Slutligen gick The Burning Hell upp på scenen, för dagen blott fem personer. Det märks direkt att de har stor rutin och frontfiguren Mathias Kom är en karismatisk scenpersonlighet med ett knippe fina låtar. En av de sista(It's Happens in Florida) var direkt lysande. Han jämförde kärleken med en mängd ovanliga företeelse(bl.a. monsterbilar!!) och lyckades ändå få ihop texten. The Burning Hell har en trogen publik i Kanada men på den här månadslånga Europaturnén har de varit ett okänt band med som rest under små omständigheter och övernattade följdaktligen i konsertlokalen.

Under de sista låtarna får de sällskap av The Magnificent Seven och därmed är det fler på scenen än i salongen, åtminstone om man inte räknar in de fyrfota varelserna i publiken.

Efter att, med kakburk som instrument, deltagit i ett improviserat köksjam fram på småtimmarna tog jag min cykel och irrade mig ut ur industriområdet och satte kurs hem mot Majorna. Fortfarande med refrängen "Love" ringande i öronen.

Babubudu

En ny animering av Leningrads gamla slagdänga Babubudu har letat sig fram till Vodkabeat. En favoritlåt med ett favoritband. Hur skulle jag kunna låta bli att spela den? En ljusglimt i ett allt tätare höstmörker.

12 kandadicker och ett brinnande helvete

Jag ser att det kanadensiska 12-mannabandet The Burning Hell är på ingång till Göteborg.
Visserligen kommer de från väst och inte från öst men jag är inte så noga med väderstrecken alltid. Dessutom är de så oförutsägbara att de mycket väl skulle kunna vara från öst och passar därför in här på vodkabeat. Förutom snygga promotionbilder har de en blandad instrumentupsättning med dragspel, blås och diverse stränginstrument som borgar för en varierad ljudbild. Och naturligtvis udda kompositioner som växlar mellan stilla vemod och vildsint sväng. Var uppträder då detta band som nu gör en lång europaturné? Inte på Pustervik eller Musikens Hus eller något av de mer kända lokalerna i Göteborg utan på en tämligen okänd kulturförening på Hisingen vid namn Egalia(10/10 Kl 20.00). Inträdet ligger på 40 spänn och då får man dessutom The Magnificent Seven från Örebro som gör en egensinnig musik med folklig, zigensk inspiration. Banden spelar även 8/10 i Stockholm och 9/10 i Örebro. Först en låt med The Burning Hell.

Ojsan så kort den var. Vi får ta en till.


Med på turnén är även Black Molly som sjunger här:


Här har vi dessutom The Magnificent Seven från en spelning förra året.

På det hela taget verkar 40 spänn jävligt billigt för så många musikanter. Vi får hoppas att folk hittar dit.

Nostalgi

Nostalgi ansågs förr i tiden vara en allvarlig, kanske till och med dödlig sjukdom. Begreppet myntades redan 1678 av den schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer och patienter med denna diagnos kunde tyna bort av hemlängtan. Nu för tiden har betydelsen av nostalgi glidit till att mer betyda en längtan till förfluten tid, snarare än en plats. Det är mer barndomstiden än själva hemmet som som man fåfängt längtar efter.

Genom att lyssna på musik, skaffa föremål eller äta mat som man förknippar med denna tid kan man förstärka känslan. De flesta människor brukar då och då få ett anfall av nostalgi. I Östeuropa är denna känsla inte helt okomplicerad eftersom "förr i tiden" även karaktäriseras av ett samhällssystem som väcker många känslor.

Begreppet "ostalgi" kommer från Tyskland och betecknar en vurm för företeelser som har samband med det gamla DDR. Vissa samlar på gamla föremål från kommunisttiden och marknaden för sådan föremål blir allt mer lukurativ. Vissa störs av "ostalgin" och förstår inte att det inte är samhällssystemet som sådant som idylliseras, utan en för alltid försvunnen tid, som i minnets dunkla källa alltid kommer att var bättre än den nuvarande, eftersom den förknippas med en ungdom då alla intryck och känslor var starkare.

Gamla svartvita tidsdokument ligger även Vodkabeat varmt om hjärtat. Här kommer en gediget sorglig ballad från Rumänien med Ileana Sararoiu (1936–1979). En gammal kvinna väntar på sin son på en tågstation. På perongen står också en kvinna hon aldrig sett förut: sonens fru. Båda vänta förgäves eftersom han är död(detta tror jag mig ha förstått av en översättning, min rumänska är obefintlig).

För samlare av ovidkommande fakta kan tilläggas att Targoviste är platsen där diktatorn Nicolae Ceauşescu och hans fru Elena dömdes och avrättades december 1989.

Ompa i från väst

Ett antal män från Elverum som spelar ompamusik blir förstås Ompakara. Det är ju inte så ofta jag har med musik från vårt västra grannland men nu är det dags igen. Ompakara började med ompa långt före Kaizers Orchestra och borde följdaktligen varit med tidigare men min kunskap om norsk musik är begränsad och måste uppdateras med jämna mellanrum. I mitt planlösa sökande på Myspace ramlade jag så på Ompakara och låten Heller vaere cowboy enn indianer från plattan Gangsterpolka har spelats ofta i min ipod. Lätt orientaliskt stuk med darbuka och arabiska stråkar.

Kanske kan man hoppas på en västsvensk turné? En lite fartigare låt med mer östeuropa än orient är Snekker'n Jan.

Tillbaka i sin hemstad

Hur är det egentligen att komma tillbaka till sin hemstad efter många år? En ukrainare och en serb, baserade i Kiev, utgör duon Mama Diaspora som här avlevererar en en betraktelse över detta fenomen. God hjälp har de fått av Yuriy Gurzhy från Rotfront. En finfin video med en härlig dansscen förhöjer känslan. Framför allt är det några fräcka moves som jag borde träna in till nästa party.

Ljudbilden ger mig lite Shantelkänsla, den brutna engelska inverkar förstås. Snygg mix av dragspel och blås i kompet. Jag kollar in en låt till för säkerhets skull.

Tango från Novy Sad

Gråmulen söndag. Fukt i luften, känsla av våt yllefilt, men fortfarande en envist kvarhängande sommarvärme. Kvarhängande är även även effekterna av gårdagens surströmmingsmiddag. Jag återgår till min gamla vana att lugna ned tempot på söndagarna.

Boris Kovacs milda saxofon får därför inleda denna dag. Denna serb från Novy Sad, i provinsen Vojvodina har varit med flera gånger tidigare och kommer med all säkerhet att vara med fler gånger. En multietnisk musik med många infallsvinklar men alltid med en avspänt sväng och en lätt luguber känsla. Här har vi en tango.

Partyorkester från Krakow

Det är lönehelg och dags trimma partyhumöret. Denna gång behöver vi inte gå längre än till vårt södra grannland Polen för att hitta musiken. Så nära och så okänt. Jag blir ständigt förvånad över hur mycket intressant musik som finns i Polen. Det är kanske dags att åka dit.

Lala i Jevo Kamanda är från Krakow och sägs spegla den speciella typ av humor som är utmärkande för området. De har gjort en skiva, som inte är så lätt att få tag på här i Sverige, men en påkostad video ligger på Youtube. Jag får en känsla av att regissören studerat Kusturicafilmer. Dags att korka upp!