Så var det åter söndag igen efter en hektisk vecka. Tiden rinner på i ett obehagligt tempo. Vi behöver stanna upp och och gå ned i varv. Vila öronen från den barbariska kakafonin som omger oss. Min medicin är gamla svartvita filmer och otidsenlig musik från flydda tidevarv.
En gång i tiden var elorgeln ett i det närmaste magiskt instrument och exotica den mest fantasieggande musiken. Österländsk mystik och tropiska tongångar fyllde cabaréer och konsertlokaler i väst. Autenticiteten var det lite si och så med. En spännande bakgrund går alltid att fabricera. Elorgelns häxmästare var indiern Korla Pandit. Född i New Delhi av blandad härkomst tog han sig på krokiga vägar till USA. Han yttrade aldrig ett ord utan tittade drömmande in i kameran samtidigt som han spelade. Enormt stor under slutet av 40- och början av 50-talet.
Här hör vi den grekisk/turkisk/arabiska melodin Miserlou i Korla Pandits tappning.
Korla Pandit dog 1998 och två år efter hans död uppdagades det att han egentligen hette John Roland Redd, av afroamerikanskt ursprung, född och uppvuxen i Saint Louis, Missouri. Inte lika exotiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar