Nostalgi ansågs förr i tiden vara en allvarlig, kanske till och med dödlig sjukdom. Begreppet myntades redan 1678 av den schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer och patienter med denna diagnos kunde tyna bort av hemlängtan. Nu för tiden har betydelsen av nostalgi glidit till att mer betyda en längtan till förfluten tid, snarare än en plats. Det är mer barndomstiden än själva hemmet som som man fåfängt längtar efter.
Genom att lyssna på musik, skaffa föremål eller äta mat som man förknippar med denna tid kan man förstärka känslan. De flesta människor brukar då och då få ett anfall av nostalgi. I Östeuropa är denna känsla inte helt okomplicerad eftersom "förr i tiden" även karaktäriseras av ett samhällssystem som väcker många känslor.
Begreppet "ostalgi" kommer från Tyskland och betecknar en vurm för företeelser som har samband med det gamla DDR. Vissa samlar på gamla föremål från kommunisttiden och marknaden för sådan föremål blir allt mer lukurativ. Vissa störs av "ostalgin" och förstår inte att det inte är samhällssystemet som sådant som idylliseras, utan en för alltid försvunnen tid, som i minnets dunkla källa alltid kommer att var bättre än den nuvarande, eftersom den förknippas med en ungdom då alla intryck och känslor var starkare.
Gamla svartvita tidsdokument ligger även Vodkabeat varmt om hjärtat. Här kommer en gediget sorglig ballad från Rumänien med Ileana Sararoiu (1936–1979). En gammal kvinna väntar på sin son på en tågstation. På perongen står också en kvinna hon aldrig sett förut: sonens fru. Båda vänta förgäves eftersom han är död(detta tror jag mig ha förstått av en översättning, min rumänska är obefintlig).
För samlare av ovidkommande fakta kan tilläggas att Targoviste är platsen där diktatorn Nicolae Ceauşescu och hans fru Elena dömdes och avrättades december 1989.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar