Som jag befarade var publikanstormningen till kulturföreningen Egalia på lördagen begränsad. Antalet betalande åskådare var färre än musikerna och faktiskt även färre än det antal hundar som konkurrerade om sittplatserna i soffor och fåtöljer i de bohemiska lokalerna.
Detta berodde nog inte bara på den VM-matchen i fotboll, utan även på den obefintlig annonseringen och lokalens läge på tredje våningen i ett industriområde långt ut på Hisingen. Men stället uppstod en varm familjär vardagsrums-känsla som förstärktes av tillgången på billig öl och jag fick tillfälle att prata med de flesta bandmedlemmarna. Först upp på scenen var Black Molly som sjöng en handfull av sina spröda låtar förstärkt med trummor och steel-guitar.
Nästa band var The Magnificent Seven från Örebro som spelade med större tyngd och pondus än myspacesidan ger intrycket av. Förhoppningsvis kommer detta att avspegla sig på deras nya skiva. Självfallet borde de spela oftare i Göteborg och på lite mer centrala scener.
Slutligen gick The Burning Hell upp på scenen, för dagen blott fem personer. Det märks direkt att de har stor rutin och frontfiguren Mathias Kom är en karismatisk scenpersonlighet med ett knippe fina låtar. En av de sista(It's Happens in Florida) var direkt lysande. Han jämförde kärleken med en mängd ovanliga företeelse(bl.a. monsterbilar!!) och lyckades ändå få ihop texten. The Burning Hell har en trogen publik i Kanada men på den här månadslånga Europaturnén har de varit ett okänt band med som rest under små omständigheter och övernattade följdaktligen i konsertlokalen.
Under de sista låtarna får de sällskap av The Magnificent Seven och därmed är det fler på scenen än i salongen, åtminstone om man inte räknar in de fyrfota varelserna i publiken.
Efter att, med kakburk som instrument, deltagit i ett improviserat köksjam fram på småtimmarna tog jag min cykel och irrade mig ut ur industriområdet och satte kurs hem mot Majorna. Fortfarande med refrängen "Love" ringande i öronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar