Så har vi då kommit till den dag då året skall summeras och höjdpunkterna väljas ut. Vissa menar att inte bara året utan hela decenniet behöver recenseras och utförliga listor står att läsa i de flesta av våra återkommande publikationer. Så ambitiös är inte vodkabeat utan ger bara några personliga reflektioner över det gångna året.
När det gäller det gångna decenniet kan vi konstatera att Sverige har levt en bit utanför resten av Europa. Ögonen och öronen har varit ensidigt riktade mot väst och allt annat har ansetts som ytterst marginellt. De senaste åren har dock mängden musik från andra länder ökat. Främst tack vare entusiaster som startat klubbar och fixat konserter med fokus på Östeuropa och andra platser. De stora medierna hänger som vanligt inte med utan fortsätter skriver om amerikanska "kändisar" och deras svenska plagiatörer. Den nya tekniken gör oss - tack och lov - mindre beroende av vad de stora skivbolagen vill att vi skall köpa och vi kan lagligt(och olagligt) skaffa oss tillgång till helt andra upplevelser.
Nåväl, årets bästa skivor? Tja, det finns lite att välja på men ingen klar vinnare. Goran Bregovics Alkohol som dök upp i januari är en stark kandidat. Mahala Rai Bandas Ghetto Blaster och Boban i Marko Markovics Devla är två andra kandidater i balkanbranchen. Shantels Planet Paprika var kanske lite av en upprepning av förra suveräna skivan, men bra förstås. Emigrantski Ragamussin med Rotfront är ett annat alternativ, men lite väl ojämn? Jag vet banne mig inte. Här är i alla fall den officiella videon till Bregovics skiva Alkohol. Den får det bli.
När det gäller skivor av svenska band är Payback Time med Tummel given som nummer ett. Plattan har vuxit för varje lyssning. Bandet gjorde dessutom en strålande spelning på Musikens Hus i Göteborg i April.
The only Heart I broke was mine med Dorlene Love är lika given som årets svenska singel och video.
Konserter i övrigt? Hmmm, svårt, Fanfare Ciocarlia på Tyrol med alla gästartister var en stor upplevelse. Men Balkan Beat Box på Storan var nog snäppet vassare, mer fyllt av energi. Men jag undrar ändå om inte den showen ukrainska Haydamaky spelade upp inför cirka femtio personer på Musikens Hus ändå var årets konsertupplevelse.
Jag avslutar den här uppräkningen med en repris årets vackraste video(ja, den kom 2008 men jag såg den inte förrän i år). Den flerfaldigt prisvinnandeOgon'ki med Lyapis Trubetskoy. Den tog över ett år för regissören Alexey Terexov att göra och hur det gick till står här. Gott Nytt År i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar