Försenad Urkultsrapport

Om Urkult har jag skrivit på systerbloggen Brandybeat men några band beskrivs väl bättre på östfronten. Bättre sent än aldrig.

På fredagen gjorde Lelo Nika ett bejubat framträdande i danslogen. Den dubble världsmästaren på dragspel improviserade med bravur tillsammans med en basist och en zimbalonspelare. Det här är en man som spelat i många sammanhang(bland annat med med Zavinul) och behärskar en mängd stilar. Det var både tempofyllt och lyriskt och när Lelo övergick från en furiöst balkantempo till en vemodig svensk folklåt var tårarna inte långt borta. Här hör vi ett exempel på Lelo Nikas kunnande.


Senare var det dags för Räfven att ta sig upp på scenen. Jag har sett dem ganska många gånger men jag undrar om inte det här var den bästa showen någonsin. Som Loke påpekade, var det också första gången de hade en vakt vid scenen. Annars är Räfvens erfarenhet av vakter att de vanligtvis försöker hindra bandet från att spela på gator och torg. Stämningen var således på topp och på samspelet märks det att de turnerat flitigt. Många stilar blandades in men någon "jazzfunk" som tidningen Allehanda hörde var det tack och lov inte. Här ett litet smakprov som någon haft godheten att lägga ut.


Sista bandet på lördagen var serbiska KAL. Jag har sett dem tidigare men var inte förberedd på de hiskeliga tempoväxlingarna. Jag kan inte minnas att de spelat så fort tidigare. Dragan Ristic ledde sina mannar med gott humör och en stor portion humor. Framför allt violinisten imponerade på mig men även de två dragspelarna. En makalös final på en fantastisk festival. Tills det dyker upp något klipp från Urkult lägger jag en video från en annan festival här.


Det var således dags att styra kosan hemåt. Det hade blivit kallare och temperaturen var nere i tio grader när vi passerade Härjedalen.