Att ta sig upp ur sängen kan vissa dagar vara svårare än andra. Nu har jag visserligen ingen säng utan bara en madrass, men det var svårt att ta sig upp i alla fall. Benen ville inte riktigt lyda order från hjärnan och när de väl gjorde det protesterade varenda muskel, led och sena mot befallningen. Jag känner mig som ett gammal lokomotiv som pustande och stånkande försöker få upp ångatrycket nog för att röra mig framåt. Det gnisslar och knakar men långsamt börjar det röra på sig.
Tjugoen kilometer asfalt kräver sin tribut men det är bara att bita ihop och bära smärtan som en hedersmedalj. Nu är det gjort i alla fall. Kvällen avslutades på en välkänd östeuropeisk krog med ett flertal vältappade Gambrinus som gav sedvanligt resultat. Idag blir det lugnt.
En dragspelare med instrumentet på ryggen springer med tunga steg över en med åldriga maskiner belamrad bangård, fåfängt jagande den bortflyende dressinen med resten av bandet. En tydlig bild som sätter sig på näthinnan. Billy's band har en sliten approach och gör videos som matchar utseende och attityd. Vackra bilder på gammal rysk teknik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar