Balkan Beat Box i Göteborg och Stockholm

Om man är sugen mer balkan-musik efter torsdagens Balkan Beat Party finns nya möjligheter på lördagen(2 maj). Ett band med ett genuint gott live-rykte är Balkan Beat Box. Senast de gästade Sverige fick de publiken i självsvängning. Självklart uppträder de på Södra Teatern men den här gången kommer de även till Storan i Göteborg. Lätt hysterisk dansmusik med cirkus-balkan-mellanöstern-electro-feeling eller nå't. En vildsint danskväll kan med all säkerhet garanteras. Med Ex-Gogol Bordello medlemmen Ori Kaplan i ledningen och New York som bas har de hela världen som arbetsfält. De har ju varit med tidigare men här är en turnévideo med smakprov ur deras repertoar.

Musikhelg i sikte

Dags att ta sikte på nästa helg. I Göteborg fortsätter Balkan Beat Party med sina välbesökta klubbkvällar. Denna gång kan man dansa loss redan på valborg(30 april), självfallet på Musikens Hus som vanligt (Kl 21.00-02.00.) Orkestar Baxtalo från Danmark står för den levande musiken. Själva beskriver de den "Ockult balkan-speedway", vi får väl gissa på en ganska snabb dansbar häxblandning från sydöst. Självklart blir det balkan-disco halva natten med den vanliga sanslösa mixen av electro-oompa och trumpet-beat. Denna gång finns Monsieur Fifi bakom reglagen, med en klaviatur och diverse saker att slå på, för att förhöja stämningen. Någon bra video med Baxtalo har jag inte hittat, men lite musik måste jag ha,...det får bli Forty Thieves Orkestar. Fräck låt medstråkar och tuba i botten.

Sedan blir det fint främmande på Storan på lördag men det tar jag imorgon.

Beatbox och reggae i Ryssland

I förra inlägget förekom en akustisk gitarr, här är det ännu färre instrument. Om denna videon vet jag inte ett dugg. Den sägs vara inspelad i Ryssland och det är två samsjungna herrar som visar vad man kan göra med sina röster. Förstärkta endast av betongen runt dem sätter de igång en fräck reggaelåt i en gråtrist, nedslitet hyreskasern. Jävlar, vad det svänger.

Lågteknologisk reggae

Solen skiner förvånandsvärt skarp från den ozonfria himlen och den ultravioletta strålningen når toppnivåer enligt experterna. Vinterns gråmulna långbänk får oss dock att strunta i sådana varningar och istället irra omkring i solen som nyvakna björnar.
All lust till arbete och plikter försvinner och jag sitter med en pilsner i handen på en bänk i solen istället. Kanske lite soliga karibiska tongångar för att förstärka semesterkänslan. Dessa reggaerytmer kommer förstås från öster så som det mesta på denna blogg. Från Kharkov, Ukraina närmare bestämt. 5'Nizza behöver bara en akustisk gitarr för att skapa en cool lågteknologisk reggae feeling. Bandet finns inte längre, men har ombildats i annan form.

Ut på landet i Vitryssland

Vi återvänder till det ständigt lika förvånande Vitryssland. Ut på landet till en liten by med hönor kor och hästar. Att köra fort med bil på leriga vägar tycks, liksom i Sverige vara det självklara fritidsnöjet. Naturligtvis finns där också ett rockband med tunga distade gitarrer och vacker stämsång. Folkdräkter (vilket är extremt ovanligt i rockkretsar i Sverige) förstärker den lantliga stämningen. Kul video med Biaz Nazvy(Inget Namn) eller B:N: som det skrivs. Kaniusznia heter låten.

Exprimentellt i St:Peterburg

Kollar lite håglöst på Youtube medan jag dricker te och försöker bemästra en osedvanligt trist vårförkylning med stämbandsinflamation. Hittar lite snygga videos här och där.

Vissa städer tycks mer än andra verka som drivhus för ny kultur. Visst, världens metropoler har alltid dragit till sig kreativa personer men den fruktbara mixen tycks inte alltid uppenbara sig. Blandningen av inhemska och yttre influenser i ett oförutsägbart gytter. Berlin, Istanbul coh framför allt St:Petersbug är några av de städer som alltid står i bräschen. Här är det kvinnliga kollektivet Kolibri från St: Peterburg. De konstnärliga ambitionerna i videon kommer fram på ett lite coolt vis. Avslappnat sväng.

Kaurismäki på teve

I veckan har två av mina absoluta favoritfilmer visats på teve. Det är Svt(var annars?) som sänder tre filmer av den finske regisören Aki Kaurismäki. I torsdags gick Moln på drift och i går Mannen utan minne och på torsdag(24/4) kommer Ljus i Skymningen som jag inte sett tidigare och särskilt ser fram emot. Kaurismäkis filmer är tveklöst finska i sin karaktär och ger åtminstone mig hopp om mänskligheten. Regissören själv har svarat på frågan om livets mening:"Meningen med livet är att skaffa sig en personlig moral som respekterar naturen och människan och sedan följa den." Tja, så var det avklarat. Finns inte mycket att tillägga.

Bildspråket, berättelserna, skådespeleriet och musiken, allt är genialiskt. Omöjligt att beskriva med ord. I följande scen från Mannen utan minne har Frälsningsarméns band har rockat till sig och spelar för existenserna i samhällets utkant.


Ytterligare en fin sång från samma film. Annikki Tähti hade sin storhetstid på 50- och 60-talet men gör här en värdig tolkning av den gamla låten Monrepos.

Lördag med Leningrad

Det vackra vädret gör att lusten att sitta framför datorn avtar betänkligt. Några långa insiktsfulla inlägg späckade med fakta och länkar är svåra att få till. Istället blir det mestadels bara en video och några ströord. Jag får ta sats till nästa lågtryck som förmodligen är på ingång från de brittiska öarna. I dag tar jag fram en låt med mitt all-time-favoritband Leningrad. Jag har redan sagt det mesta om det bandet så jag behöver knappast skriva något mer som tur är. MDM från senaste plattan Aurora. Vi ser ett avspänt band i studiomiljö med en ovanligt skäggig Sergei Shnurov vid mikrofonen. Vänta, jag känner igen början på låten...är det inte nästan lika som Hotel California?

En rysk Tom Waits

Tom Waits har sina fans även i Ryssland. Det är intressant hur musikaliska influenser kan färdas fram och tillbaka över jorden och korsbefrukta varandra. En av de artister som gjort covers på Tom Waits och skapat egen musik i samma stil är Billy Novik. Billy's Band har varit med flera gånger tidigare men det är väl dags igen. Denna videon trodde jag redan visats på vodkabeat med men eftersom sökfunktionen inte hittade den så minns jag väl fel. I vilket fall som helst. Här är låten ОТОРВЁМСЯ ПО-ПИТЕРСКИ med Billy's Band. Vad det betyder vet jag inte men en mordisk historia tycks det vara.

Rysk dans

För ovanlighetens skull är det en amerikansk artist som framför en rysk-inspirerad låt. Det är dessutom en förtjusande video med skomakartema som åtföljer Tom Waits melodi.
Ett vackert tema och ett trivsamt sätt att börja veckan på. Russian Dance.

Tummel med tuba

Innan det är dags att gå på konsert med vår favorittubaist kollar vi en video från Skåne i höstas med gruppen Tummel. Någon slags pop-klezmer eller? Svårdefinierat. Jag får kolla upp deras nya platta och återkomma när jag hört mer. Tills dess hör vi på Dear Humanity.

Tubatajm

Det främsta Västsverige har att erbjuda av balkanblåsare kan ses Annandag påsk på Pusterviks barscen. Det är den eminente tubaisten Jonatan Ahlboms examenskonsert där han tillsammans med ett åttamannaband bjuder på romska tongångar från framför allt Serbien och Makedonien. Klockan 20.00 står det på programmet och det bästa av allt är att det är fri entré! Göteborgs hårdast tutande tubaspelare har spelat i många sammanhang från Serbien till Australien och ses numera bland annat tillsammans med Erdogan Orkester och Agrin. Men eftersom tillgången på dugliga tubaspelar är lägre än efterfrågan kan han dyka upp nästan var som helst. Här är en ljudinspelning med Erdogan Orkestar från Musikens Hus förra året.

Bastuban är ett utrymmeskrävande instrument som det inte är tillrådligt att träna i hemmet. Kanske är det därför så få personer behärskar detta mäktiga instrument. Helikon kallas den variant av bastuba som bärs över axeln vilket gör det lättare att gå och spela samtidigt. En annan variant är Sousafonen som är specialkonstruerad för amerikansk marschmusik men används lite hipp com happ nuför tiden. Den första fredagen i maj är sedan 1979 Den internationella tubadagen. I östeuropa har bastuban en betydligt starkare ställning än i väst och i många band inom populärmusiken har tuban ersatt eller kompletterat elbas och kontrabas(exempelvis i Leningrad).

Här är en video med Jonatan och saxofonisten Otis Sandsjö i en romsk orkester i Vranska Banja. I balkanbrassmusikens ursprungsmiljö.

Guldlåt?

Enda sättet att få tag på en del öststatsmusik är att leta på nätet. En del
skivor går att beställa, några betalsajter finns men mycket måste man tyvärr försöka få tag på via de kanaler som det numera är illegala. Inte heller där är det helt enkelt. Jag har försökt få tag på vissa av Lyapis Trubetskos skivor på olika sätt men ibland misslyckats. Den förra lyckades jag beställa som CD och den senaste går att ladda ned gratis. En del andra har jag till 82% vilket knappast är till någon hjälp. Nåja, förr eller senare hittar musiken rätt. På något sätt, det är i alla fall min erfarenhet.

Lyapis Trubetskoy har varit med massor av gånger men jag tror jag missat en av deras mest kända låtar: Au. Visst känns bildspråket obsolet idag, men 1997 var det nytt.

Tuba, dragspel och banjo

Jag kan inte glömma det vitryska kabaré-bandet Serebryanaja Svad'ba och kollar in ytterligare musik med dem. Fin sättning med tuba, dragspel och banjo, även en kontrabas skymtar man, fast den hörs inte förrän i andra låten. Två låtar i samma film varav en på franska. Charmerande sångerska, jag är visserligen obotligt svag för dragspelande kvinnor, men snacka om utstrålning.

Grå måndag

Vi fortsätter med de vitryska tipsen som inkommit. En svartvit video med en smärtsamt vacker ballad får inleda veckan. Vad den handlar om överlåter jag till tittarna att fundera över. Kriwi med Za Tumanam.

Boban i Marko i Götet

Självklart var jag och såg Boban i Marko Markovic Orkestar när de nu var i Göteborg. Jag har ju sett dem ett antal gånger förut och skrivit rätt många inlägg om dem förut.
Denna gång spelade de på Nefertiti, jag vet inte om det var publiken eller om de hade en mellandag. Men det kändes aldrig som konserten lyfte helt. Tajt och professionellt, jo visst, men inte så där glimrande och lekfullt som det kan vara. Men jag har kanske höga förväntningar. Det är mer stillsamt på Nefertiti och publiken lite mer avvaktande än på exempelvis Musikens Hus. Men visst var det en härlig kväll ändå. När Boban började sjunga mot slutet av konserten kom allsången igång och den ene efter den andre av dessa gudabenådade blåsare visar att de även har remarkabla röstresurser. Lite knäckande. Här har jag hittat en video från Paradiso i Amsterdam där Boban sjunger Bubamara.