Hedniska riter med Ivan Kupala

Ivan Kupala dagen är detsamma som Johannes döparens dag och en kyrklig högtid i Ryssland, Ukraina, Vitryssland och andra länder som firas 7 juli. Många menar att helgen egentligen har uråldriga hedniska anor och bara har övertagits av kristendomen. Den påminner till vissa delar om svensk midsommar och ligger ungefär vid samma tid.
Man dansar runt elden med blomsterkrans runt håret eller till och med hoppar över eldarna. Ljus sätts ut på vattnet men cermonierna tycks variera en hel del mellan regionerna. Att det kristna inslaget är begränsat kan vi ana genom hel del bilder där deltagarna bär en ytterst sparsam klädedräkt.



I vilket fall som helst är Ivan Kupala också namnet på en grupp från St:Petersburg som blandar elektronisk musik med traditionell rysk folkmusik. Även i videon mixas de traditionellt klädda gummorna med datorgrafik och musikstudiosekvenser. Ganska underhållande men knappast naket.

Money med Leningrad

En trött januari fredag när mörktret tränger sig på och förkylningarna står i kö är partyhumöret inte på topp. Allt för mycket arbete, allt för lite sömn och en känsla av att det aldrig tar slut. Jag sätter på en låt med Leningrad för att pigga upp mig och kanske jaga upp lite helgkänsla. Den här videon tror jag inte har varit med tidigare men minnet sviktar. Leningrad har gjort så många och ofta finns flera versioner. Jag har dessutom kollat på nästan 12 000 videos och börjar blanda ihop.

Даха-Браха?

Min okunskap är avgrundsdjup. Det finns myriader av grupper och musikstilar jag inte vet ett smack om. Inte har jag tid och språkkunskaper att avhjälpa det heller.
Här har vi en grupp som baserar sin musik på slagverk och sång. Jag hittade dem av en slump och har inte hört talas om dem tidigare.

Jag vet inget mer om den än det något kryptiska namnet Даха-Браха. Trummorna tyder på influenser från olika håll. Det låter lite finsk-ugriskt, lite indiskt, kanske t.o.m. lite afrikanskt men mest av allt Östeuropa. En snabb sökning på nätet ger lite mer kött på benen. En källa nämner bandet som ukrainskt ethno-chaos. Tja, kanske det? En ny-psykedelisk video och mystiska folkdräkter gör bandet svårplacerat i genredjungeln. Hur man uttalar bandnamnet vågar jag knappt ge mig in på. DakhaBrakha transkribreras det i alla fall på deras hemsida.

De gör sig bra på bild och har självfallet gott om foton på sig själva. Jag är lite avundsjuk på höga mössorna. De ser mer designade än autentiska ut. Undrar var man får tag på en sådan? Vad låten heter? Fråga mig inte.

Rysk-Amerikansk blandning

Söndagar brukar vara vikta åt svartvita minnen av flydda tider. Inget undantag idag.
Soundie var en sorts tidig musikvideo producerad mellan 1940 och 1946, anpassade för Panoram, en typ av juke-box som placerades i barer och resturanger i hela USA.

Någon riktig succe blev det inte och företeelsen dog ut i slutet av fyrtiotalet. Men tack vare youtube kan vi idag återupptäcka dessa märkvärdiga filmer och var en förvånandsvärd stor blandning av olika stilarter i de totalt 1800 filmer som producerades. Här ser vi Yasha Davidoff och The Russian Balalaika Orchestra stämmer upp i Kazbek. Året är 1944, världskriget pågår och USA och Sojetunionen är allierade.

WWW i Uzbekistan

En gång i tiden startade den här bloggen med Leningrads partyrökare WWW. Denna låt har satt ett outplånligt spår i den ryska rockhistorien och naturligtvis gett upphov till coverversioner. En intressant tolkning är den Uzbekiska varianten som framförs av Obmorok i Mama. En rätt annorlunda tolkning som bevisar tesen att bra låtar kan framföras stil som helst.


Om någon nu glömt det lysande orginalet och inte orkar leta upp det så lägger jag in en repris av mitt allra första inlägg. Lite återvinnig för att inviga nya användare i Lenigrads storhet. Gruppen Leningrad från St:Petersburg är ju kanske den största enskilda anledning till att jag startade den här bloggen hösten 2007. Så här såg det ut:

"I dagens läge tycks de märkligaste orkestrarna, fräckaste låtarna, fräsigaste videorna och de underligaste scenuppenbarelserna finnas i Östeuropa. I väst går allt i gamla invanda spår medans det oförutsägbara regerar i öst. Min djupa fascination över allt bra och dåligt som på underliga vägar letat sig in i min dator gör att jag startar den här bloggen för att sprida evangeliet vidare. Bandet Leningrad fråm St:Petersburg är en självklar början. De är många, de är högljudda, de har en blåssektion, de har en vrickad sångare och de har en enormt fet man med oklar funktion med sig på scenen. Låten WWW visar vad det handlar om. Den totala partymusik.
Leningrad har gjort ett tiotal skivor. De är tillräckligt obekväma för att Moskvas borgmästare har portförbjudit dem från sin stad men har turnerat mycket i väst. Tyvärr så gott som okända i Sverige".

Blåsorkester och vin i Rumänien

De blåsorkestrar från balkanområdet som turnerar runt i världen är naturligtvis fullblodsproff, de vet vad publik och skivbolag förväntar sig. Betydligt mer opolerat låter det på gatorna i bandens hemländer. Mindre glamorösa orkestrar uppträder i utvungna sammanhang där den råa ursprungskänslan kommer fram. Här är det -för mig okända- Fanfara din Toflea från Rumänien som spelar framför ett välfyllt vinbord. Troligen har väl några glas tömts även av musikerna. Även filmaren tycks ha varit mest intresserad av vinet men snutten ger ändå en intressant bild av hur gatulivet kan te sig någon stans i Rumänien.

Om Odessa

Trots sitt västerländskt klingande namn var Mark Bernes född i den ukrainska delen av Ryssland 1911. Han var av judiskt ursprung och blev känd som sångare och skådespelare strax före Andra Världskriget. Under kriget underhöll han soldaterna och spelade roller i moraluppbyggande krigsfilmer. Mark Bernes dog i lungcancer 1969. Jag skulle gissa på att de beryktade ryska cigaretterna bär en del av ansvaret. Här sjunger han den vackra sången Om Odessa från filmen Två soldater(Dva boytsa). Mitt under det brinnande kriget.

Fanfare Ciocarlia

Fanfare Ciocarlia är på väg till Sverige igen. Tyvärr inte till Göteborg men till Lund på Mejeriet 19 februari och till Stockholm den 21 februari på Tyrol(fast Södra Teatern står som arrangör). Denna gång har de även sångarna och sångerskorna från senaste skivan Queens and Kings. Esma Redzepova, Johnny Iliev, Florentina Sandu med flera. Det kan självklart bli hur bra som helst. Jag har ju sett dem många gånger(brukar skryta med att ha delat loge med dem) men det är alltid en upplevelse. Så frågan är: har jag råd och tid att ta mig till Stockholm. Lund är närmare men det är på en torsdag så det funkar inte. Så Stockholm alltså. Förmodligen måste jag bestämma mig å det snaraste eftersom det alltid brukar bli utsålt. Att det uppstår yster stämning behöver jag väl inte tillägga. Jag kollar några nya videos för ytterligare öka motivationen. Mukav Tu!

Jag kan inte låta bli att ta med en låt till. Bandet tycks vara på en ständig resa enligt tunéplanen. Ofta tillsammans med bulgaren Johnny Iliev som här sjunger låten Mig Mig

Those where the days i finsk/fransk version

Kanske inte lika subtil som Mary Hopkins version men ändå värd att lyssna på. Fast framförallt värd att se. Svartvit retrovideo är ju alltid fint och visst är det alltför sällan åsnor med i musikvideos.

Självklart förekommer också Those Where the Days i den ultimata konsertfilmen Total Balalaika Show, inspelad 1993 i Helsingfors inför 70 000 människor och regisserad av Aki Kaurismäki. Det kalla kriget var slut och de obegränsade möjligheternas tid infann sig. Till exempel möjligheten att kombinera Röda arméns kör och orkester med en tämligen obskyr finsk rockgrupp.

Monumentalt var ordet. Premiärvisningen en lördagkväll på Draken under Göteborgsfilmfestival året därpå gick inte heller av för hackor. Aldrig förr har jag sett folk dansa vid filmduken eller sitta och vaja med cigaretttändare på en bio.

Those Where the days

En gång för länge sedan sjöng Mary Hopkins Those Where the Days med ett lätt vibrato.
Låten blev en hit i hela Europa och spelades om och om igen i radio. Låten var producerad av Paul McCartney och utgiven på The Beatles bolag Apple som första single 1968. Men trots Mary Hopkins kort-korta klänning och är det ingen 60-tals schlager utan det en äldre rysk låt "Дорогой длинною" ("Dorogoi dlinnoyu"), skriven av Boris Fomin (1900-1948)som fått engelsk text av Gene Raskin. Låten har spelats in av många andra artister men det är ändå Mary Hopkins version man minns mest. Visst kan det synas egendomligt att en 18-åring sjunger om gångna tider på krogen men i popens underbara värld kan allt hända.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det var denna låt som startade mitt intresse för öststasmusik?

Psio Crew fixar festen

Vi fortsätter utforskandet av det polska musiklivet med ytterligare ett obskyrt band som jag upptäckt nyligen. Psio Crew blandar den starka goralska musiktraditionen med modern klubbmusik, fioler med elektronica och folkdräkter med snowboard. Fräckt danstävling mellan väldigt olika stilar finns i video. Perfekt musik att slänga i sig några glas vodka till och dansa fötterna ur led. Det är väl lördag eller? Psio Crew med Hajduk.

Polskt party igen!

Det är helg igen. Det har varit svårt att komma igång efter julledigheten. "Arbete är ett fördärv för de drickande klasserna" som Oscar Wilde sa. Men nu är det klackarna i taket igen. Så gott det nu går efter alla oförutsedda och förutsedda utgifter. Nåväl! Jag kan inte låta bli att ta ytterligare en låt med mina nya partyfavoriter, Zakopower. Inte bara en bra låt utan även en spännande video. Polen! Så nära och så okänt. 37 miljoner invånare och ett omväxlande landskap med en rejäl bergskedja i söder. Från Zakopande i bergen kommer också denna grupp. Själv är jag nybörjare på polsk musik men hur många svenskar kan överhuvudtaget räkna upp en enda polsk artist? Galop med Zakopower.

Melankolisk helgdag

Helgerna närmar sig sitt obönhörliga slut och allvarets stund närmar sig. Det är dags att ta nya tag och försöka få ordning på det nya året. Men ännu återstår en stund av andhämtning innan arbetet börjar. Jag väljer att slappna av i sällskap med Boris Kovacs, den melankoliske saxofonisten från Vojvodina. Denna multietniska region i Sebien där 20 nationaliteter sägs leva. Jag har ofta hans suveräna platta The Last Balkan Tango i hörlurarna men även de efterkommande skivorna är hörvärda. Uttrycket "ett stillsamt undergångssväng" har jag tidigare använt för att beskrivit hans musik. En DVD har nu kommit ut på Piranha Music och vi skall titta på på några uttdrag som tyvärr är alldeles korta. Först en tangodoftande historia vid namn Argentina.

Sedan byggs undergångsstämningen upp ytterligare i To entertain you.

Årets skiva redan i januari?

Så har Goran Bregovics efterlängtade skiva kommit. Ja inte till Sverige förstås, men förr eller senare lär den dyka upp. Inte heller tycks den ännu finnas på ITunes och liknande sajter. I södra Europa lär den dock vara tillgänglig och även kunna laddas ned från mer udda betalsajter. Han spelade flera av låtarna från plattan på koncerten i höstas så visst låter det bekant. Några revolutionerande förändringar är det heller inte fråga om utan herr Bregovic fortsätter med sin patenterade balkanröjmusik. På ett spår står Shantel som medproducent och bidrar med sin lätt identifierbara baktaktsgitarr. Skivan heter Alkohol med undertiteln Sljivovica & Champagne och är definitivt lättdansad. Visst blir man sugen på att ta sig ett glas. Vi börjar med första låten Jeremija

Lite lugnare är spår 4 Na Zadnjem Sedistu Moga Auta

i mer traditionell trubacestil går spår 10 Napile se ulice

Bra eller?