Pjotr Konstantinowitsch Leschenko var ryss men genom gränsdragningarna efter Första Världskriget kom han att hamna i Rumänien. Nu vidtog en kosmopolitisk tillvaro som artist. Han började som dansare(!) och tillsammans med sin fru, en lettisk dansös, turnerade han över hela Europa och i Mellanöstern. Senare insåg han att han kunde sjunga till gitarr och balalaika och blev omåttligt populär under 30-talet. På repertoaren fanns zigenarsånger, tangos och foxtrot. I spektakulära kläder uppträdde han på de stora scenerna med både sång och dans. Skivinspelningar med stora orkestrar i bland annat London gjorde honom världskänd. I Sovjetunionen blev han dock portförbjuden och hans musik bannlystes som kontrarevolutionär eftersom den utgjordes av gamla sentimentala låtar. Trots detta spelades hans låtar i hemlighet. 78-varvs stenkakor smugglades in och många rattade in radio Teheran för att höra hans mjuka stämma.
När det återigen drog ihop sig till världskrig öppnade Pjotr Leschenko nattklubb i Bukarest med sig själv som huvudattraktion. Vanligtvis ägnade han första delen av föreställningarna åt zigenarmusiken och den andra åt tango. I slutet av Andra Världskriget bytte Rumänien sida och Röda Armén tågade in. Leschenko kunde dock fortsätta sina uppträdanden eftersom Generalen Bulganin var en av hans beundrare. Ja, till och med Marskalk Zhukov, Röda Arméns högste befälhavare lär ha lyssnat till Leshenko. 1951 blev han dock arresterad på scenen av den rumänska polisen och iförd zigenarkostymering fraktad till fångenskap. Han dog på fängelsesjukhuset tre år senare.
En av mina favorit tangos med Leschenko heter lustigt nog Tjernye Glaza men tyvärr går den inte att bädda in men den finns här.
Men vi får slänga in Vino Lubwi från 1936 istället. Ganska bra den med. Passar en sådan här stilla söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar