Läkande Lume, lume

Denna vackra söndag har ägnats åt en lång men stillsam promenad eftersom gårdagskvällens aktiviteter var av sådan art att långsamt flanerande framstod som det enda alternativet i fråga om kroppsrörelse. Det orsakande händelseförloppet var nog så tydligt och klart i början men gled nästan omärkligt in ett diffust skeende där ett fåtal detaljer är allt som återstår.

Det började med en middag där hackkorv stod som huvudrätt (för de som inte vet är hackkorv en traditionell blandning av köttprodukter och vegetabilier i en korvliknande form som dock försvinner vid tillagningen, eftersom det inte finns något skinn som håller ihop den. Utseendet anses av de flesta som helt oaptitligt men lukten och smaken är förförisk. Den nutida hackkorven kommer från djur som vi känner till namnet på och från tämligen välkända kroppsdelar. Så har det inte alltid varit men rättens lov har trots det besjungits av skalder och poeter. Ja, en hel bok har ägnats åt hackkorvens närmast mytiska egenskaper)till denna middag intogs generösa mängder öl och sprit av skiftande sorter. Sång och musik uppstod, dragspel, gitarr och trumma trakterades, dikter deklamerades både spirituellt och volymstarkt, det hela utmynnade i livlig dans runt bordet. En flaska hemgjord bosnisk slivovitz(tydlig finkeldoft, rå alkoholsmak, lätt oljig i karaktären - perfekt!) kom fram och den redan tillräckligt ystra stämningen förhöjdes ytterligare. Därefter blev det rörigare eftersom jag famnade spritflaskan med samma entusiasm som jag tidigare ägnat dragspelet. Kort sagt: jag mår som jag förtjänar.

Jag låter den vackra rumänska sångerskan Maria Tanase(1913-1963) sjunga en mild sång för mig i förhoppning om att den skall ha en läkande effekt på kropp och själ. Eftersom film känns ansträngande för ögonen blir det en stillbild. Lume, lume med Maria Tanase.