Darbukakunskap

För de som inte vet, är darbukan en bägarformad trumma som spelas med handen. Den finns i ett otal länder och har därför en mängd olika namn. Darabukka, doumbek, tablah m.m. Från början gjordes de i keramik och hade getskinn eller vilket djur man nu hade till hands. Några bulgariska damer -the Bisserova Sisters- påstod att de hade kattskinn på sin trumma. Extra fint var det att ha fiskskinn, vanligtvis rocka, på trumman. Man fick då ett högt distinkt ljud. Nu för tiden görs trummorna i metall och har plastskinn. Inte lika vackert men betydligt mer slitstarkt och stöttåligt. Efter att främst ha förknippats med Mellanöstern och Nordafrika har trumman spridit sig till helt andra områden och musikstilar där den skarpa tonen och det behändiga formatet passar. Vanlig runt Medelhavet och på Balkan men inte okänd någonstans på jorden. Självfallet finns det en mängd olika tekniker och konkurrerande traditioner men mycket är gemensamt. Det finns flera intressegrupper och hemsidor vigda åt instrumentet. En mängd instruktionsfilmer för självstudier har gjorts. De flesta ser ut ungefär så här för den som känner sig hågad att försöka. Här är det David Kucherman som lär ut den kanske vanligaste tekniken- den Egyptiska.

Om man är lite mer finger färdig kan man ge sig på mer avancerad saker. Den turkiska split-finger tekniken ger den flyhänte darbukaspelaren en nästan osannolik snabbhet.
Dock till priset av en del volym och ton. Vi ser här två rätt hyfsade turkar....

Nog med lärdom vi slänger på ytterligare en klubb-hit med darbuka från gruppen Harem. Denna gång från gruppens fjärde album. Clap the Buka Ingen melodi-bara rytm.