After Work med Jaakko Laitinen & Vääre Raha

Jäpp, då är det helg igen och vad passar bättre än lite finsk balkan-tango. För de som bor i Göteborg finns chansen att se Jaakko Laitinen & Vääre Raha live på Mitt Andra Hem
fredag 25/2, redan klockan 18.00. Jag kommer att vara där i tid i alla fall.

Hur skall man beskriva bandet? Melankoliskt dansmusik med efterfest stämning? Kanske. Finskt vemod blandat med romsk energi? Nja. Orden eller vad man kallar det spelar faktiskt ingen roll. Musiken talar för sig själv.

Videon börjar med 48 sekunder finsk språkövning sen sätter de igång...

Det är troligen mina avlägsna finska rötter som väcks till liv....

Jamen, här hittade jag en lite försenad trailer från framträdandet i Köpenhamn i veckan.

Avslutning på den egyptiska veckan

Min egen erfarenhet från Egypten härrör sig från förra seklet då jag ingick i en grupp som hamnade på en egenartade turné med 16 finska magdansöser(!) som huvudnummer. Fast jag tror jag berättat om den tidigare.

Egyptisk musik är intressant på många vis men det är inte så mycket rock'n'roll i den. Inte så mycket band över huvud taget utan mest sångare/sångerskor med anonymt komp. Det enda undantaget jag kan komma på på rak arm är bandet Sharkiat, som under ledning av den geniala Fathy Salam skapat en helt egen stil. Lite jazz och rock med traditionell egyptisk musik i grunden. Tillsammans med det schweiziska bandet Les Maniacs gjorde de en mycket märklig skiva i mitten av 90-talet.


Ensamma låter Sharkiat lite mindre rock och lite mer jazz.

Egyptisk vecka

Egyptisk popmusik är rytmiskt intressant men många produktioner tycks numera vara i smörigaste laget. En av mina gamla favoriter är Hassan El Asmar som fortfarande har ett rått uttryck i rösten. En god representant för musikstilen Shaabi som är enormt populär bland lägre klasserna i Egypten.Traditionell men påkostad video.

Kan vi gissa på att de senaste veckornas händelser kommer att avspegla sig i musiken och filmen. Kairo är sedan länge Mellanöstern kulturcentrum och nu kommer nya produktioner snart att spridas över arabvärlden....

Egyptiskt party

Med tanke på de senaste händelserna förskjuter Vodkabeat sitt fokus mot Egypten. Att en diktator faller är alltid välkommet men framtiden är ännu osäker. Men det egyptiska folket som förbluffat världen med sin hängivna kamp kommer att se till att förbättringarna blir bestående. Inspirerad av deras kamp blir det en egyptisk vecka på Vodkabeat.

Den egyptisk-ättade sångerskan Natacha Atlas hörde jag på en minnesvärd konsert på Stadsteatern i Göteborg för några år sedan får inleda.

Färgbilder från Tsarens Ryssland

En av pionjärerna inom färgfotografin var den den ryske Sergei Mikhailovich Prokudin-Gorski (1863-1944)som här syns i ett självporträtt. Med Tsar Nikolaj II:s tillstånd reste han runt kejsardömet och dokumenterade byggnader och människor. Och vilka bilder!
En inblick i en svunnen värld. Så levande och så nära men ändå så långt borta i tiden.

Medans ni tittar på bilderna kan det kanske passa med lite dragspelsmusik.....



Kvinnor i Dagestan 1910


Förman vid sluss. Fortfarande i arbete vid 82 års ålder 1910


Hamnen vid Sukhumi i Abchasien 1910


Inspektion av järnvägen vid Onega 1910


Några barn vilar sig i sluttningen 1910


Höskörd på landet 1909


Khanen av Khorezm, vid den här tiden ett ryskt protektorat.


Gammalt kapell på landsbygden 1910


Lugnt vatten någonstans i Volgas flodsystem


Armenisk kvinna 1910


Fler bilder finns här

Red Western

Ett oemotståndligt tema på årets filmfestival i Göteborg är Red Western. En samling filmer från Sovjetunionen där vilda västern-dramat omstöpts i socialistisk form. På pappret verkade detta som två fullständigt oförenliga storheter.

Med viss bävan bänkade jag mig på den anrika biografen Capitol för att se White Sun of the Desert(Beloye Solntse Pustyni).

En film gjord av den i mångas ögon suspekta experimentella avdelningen på Mosfilm, denna avdelning avvecklades strax efter filmens fullbordande 1969. Enligt presentatören var filmen nära att inte bli godkänd av myndigheterna men av någon anledning hade Partiets ordförande Leonid Bresnjev sett filmen och gillat den. Vilket var en besvärande omständighet. Några kopior letade sig ut i landet och blev kosmonauternas absoluta favoritfilm. Eftersom kosmonauterna var Sovjetunionens hjältar insåg censuren att de trampat i klaveret och gjorde en kovändning, filmen fick hastigt och lustigt omvärderas och bedömdes nu istället som ett smärre mästerverk.

Mästerverk och mästerverk är kanske att ta i, men nog hade jag stort nöje av den. Likheterna i stil med Sergio Leones spagettiwesterns är påtaglig. En cool hjälte får bandithövdingens harem på halsen och måste slåss mot horder av skurkar. Några intressanta bifigurer hjälper till och bovarna får till slut bita i gräset, förlåt sanden. Hjälten drar vidare....
Ett litet klipp från början av filmen som i sin helhet faktiskt ligger på Youtube i åtta avsnitt.Med engelsk text!


En vacker melodi av Bulat Okudzhava ringer också i öronen på väg ut från biografen.