Denna gång förflyttar vi oss i tid och rum, från Östeuropa till Östafrika och dessutom trettiofem år bakåt. Till den etiopiska musiken guldålder. Ibland undrar jag varför vissa länder, under vissa begränsade tidsperioder, lyckas producera en osannolik störtflod av egensinnig musik. En vildsint utbrytning från det ordinära och mediokra. Ett antal år. Sedan stannar det av och kulturen inrättar sig i den medelmåttiga huvudfåran igen. Vanligtvis försiggår detta långt från västerländska medias begränsade ambitioner och först långt senare väcker begeistrade entusiaster liv i gamla inspelningar och skickar ut dem i cyberrymden.
Den franska utgivningen Ethiopiques är väl uppe i tjugofem återutgivningar där de gör sitt bästa för att väcka liv i gamla knastriga tejper från 70-talet. Detta är en kulturgärning av gigantiska mått. Dörren öppnas in till en ny eller rättare sagt gammal värld och där finns några av de mest märkliga pop/rock/jazz inspelningar jag någonsin hört.
Lite mer cool, jazzig är vibrafonisten Mulatu Astatke med sitt avslappnade sväng. Ren magi.
Ytterligare en osannolik artist och sångare från skiva nr 17, Tlahoun Gèssèssè. Tyvärr ett alltför kort klipp. Lyssna hur han går upp i registret i slutet av fraserna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar