Hur är det egentligen att komma tillbaka till sin hemstad efter många år? En ukrainare och en serb, baserade i Kiev, utgör duon Mama Diaspora som här avlevererar en en betraktelse över detta fenomen. God hjälp har de fått av Yuriy Gurzhy från Rotfront. En finfin video med en härlig dansscen förhöjer känslan. Framför allt är det några fräcka moves som jag borde träna in till nästa party.
Ljudbilden ger mig lite Shantelkänsla, den brutna engelska inverkar förstås. Snygg mix av dragspel och blås i kompet. Jag kollar in en låt till för säkerhets skull.
Gråmulen söndag. Fukt i luften, känsla av våt yllefilt, men fortfarande en envist kvarhängande sommarvärme. Kvarhängande är även även effekterna av gårdagens surströmmingsmiddag. Jag återgår till min gamla vana att lugna ned tempot på söndagarna.
Boris Kovacs milda saxofon får därför inleda denna dag. Denna serb från Novy Sad, i provinsen Vojvodina har varit med flera gånger tidigare och kommer med all säkerhet att vara med fler gånger. En multietnisk musik med många infallsvinklar men alltid med en avspänt sväng och en lätt luguber känsla. Här har vi en tango.
Det är lönehelg och dags trimma partyhumöret. Denna gång behöver vi inte gå längre än till vårt södra grannland Polen för att hitta musiken. Så nära och så okänt. Jag blir ständigt förvånad över hur mycket intressant musik som finns i Polen. Det är kanske dags att åka dit.
Lala i Jevo Kamanda är från Krakow och sägs spegla den speciella typ av humor som är utmärkande för området. De har gjort en skiva, som inte är så lätt att få tag på här i Sverige, men en påkostad video ligger på Youtube. Jag får en känsla av att regissören studerat Kusturicafilmer. Dags att korka upp!
I går fyllde Musikens Hus i Göteborg 25 år(själva byggnaden är naturligtvis äldre än så, bilden ovan är från 1890) vilket firades med en rejäl röjarafton. Fritt inträde och gratis mat gjorde att en gigantisk kö bildades redan innan portarna slogs upp. I svärmen av DJ:s som bytte av varandra dominerade skäggiga herrarna Emrik och Ebbot tungviktsklassen. I den lättare klassen där fotarbete och rörlighet är viktigare höjde DJ Mazeltov & Seth Tiger tempot rejält framemot natten. Kvällens huvudnummer var dock Räfven som gått från att ha varit gatumusiker till att bli "big in Japan" (och enligt ryktet har spikat en andra japanturné). Balkan-klezmer-punk-folk-eller vad man nu skall kalla det. Om stämningen steg? Gissa?
Ymnigt med alkohol försåldes under kvällen till glada priser vilket gjorde publiken utomordentligt yster och dansant. En härlig afton.
Jag har själv varit en tämligen trägen gäst under alla åren. Häckat i replokaler, fikat på Café Hängmattan ett oändligt antal gånger, gått på massor av stora och små konserter, gått på kurs, spelat själv på både lilla och stora scenen, varit DJ och hängt i största allmänhet. Ganska många band har jag sett där och en hel del har etsat sig fast i minnet. Exempelvis Boban Markovic, Mahala Rai Banda, Tinariwen, Los de Abajo, Skatalites, Amadou och Mariam och senast Haydamaky i våras.
Nu fick jag även bekräftat att Balkan Beat Party lyckats boka Shantel & The Bucovina Club Orkestar till Musikens hus fredagen den 16 oktober. Med stor sannolikhet ytterligare en minnesvärd konsert och jag slipper åka till Oslo som jag hade planerat. Bäst att köpa biljett snarast. Det kommer att bli fullt.
Emigrantski Raggamuffin är det talande namnet på plattan som kom i våras. I kollektivet bakom namnet Rotfront finns bland annat Yuriy Gurzhy som var med och startade Russendisko tillsammans med Vladimir Kaminer. Och jodå. Visst svänger det. Kanske inte alla låtar men tillräckligt många. Och visst märker man influenser från Shantel, som Ghurzy samarbetat med. Här är inledningslåten.
En av mina favvolåtar är Rotfronts version av Kraftverks Robots som var med på den första Russendisko plattan. Tyvärr går den inte att hitta på youtube men så jag lägger in en livekoncert istället. Musik som gjord att dansa och dricka sprit till.
I den fascinerande holländska dokumentären Carmen meets Borat i går kväll SVT 7/9 (repris 9/9 och 13/9) fick vi veta hur den brittiske komikern Sacha Baron Cohen blåste invånarna i den rumänska byn Glod. Byn fick föreställa rollfiguren Borats hemby i Kazakstan(!) byborna fick ställa upp som statister. Ersättningen lär enligt de medverkande ha varit några euro till var och en. Byn är så fattig att alla tillskott var välkomna och byborna trodde att det var någon typ av dokumentär de medverkade i. Tanken var väl att amerikaner och västeuropeer inte kan se skillnad på olika östländers kulturella traditioner. En utfattig by är väl likadan som en annan utfattig by. Upprördheten blev dock stor när de medverkande fick se filmen och via textremsan fick Borats "lustiga" kommentarer översatta, där mekanikern kallades abortör och en kvinna för prostituerad.
En grupp advokater fick nys om det här och kom till byn och försäkrade dem om att de skulle kunna stämma Borat som enligt dem tjänat 135 miljoner dollar på filmen. Med all säkerhet trodde sig även advokaterna kunna tjäna en hel del på stämningen. Tanken på pengarna skapar spänningar i byn. Trots advokaternas vackra ord om att filmbolag inte skulle kunna sko sig på fattiga zigenare så rinner allt ut i sanden. Inga pengar kommer byn till godo. Allt är lika hopplöst som vanlig. Slutet var öppet men det troliga är väl att advokaterna inte gick lottlösa ur historien. Här är en trailer för dokumentären.
Soundtracket till filmen Borat innehåller mycket bra musik men det mesta är alltså från östeuropa och inte från Kazakstan. Till exempel rumänska Fanfare Ciocarlias Born to be wild som får avsluta det här inlägget.
Som vanligt släpps fler plattor än man kan hålla reda på under hösten. Från det tyska bolaget Asphalt Tango kommer en stark nykomling från Bulgarien. Jag har alltid tyckt blandningen mellan cumbia och balkan varit spännande men det är inte så många som vågat sig på denna mix. Kottarashky från Sofia sitter dock inte fast i traditionerna utan skapar en bastardmusik med inslag både cumbia, balkan och annat. Skivan lär inte vara tillgänglig förrän i November men smakprov från den finns redan på youtube. Svängigt och cool på samma gång.
Särskilt mycket upplysningar om Kottarshky, mer än att han bor i Sofia och är 30 gammal, har jag inte hittat.
Det tar tid att uppdatera sig efter en lång semester i mediaskugga. Det känns som om man varit borta minst ett halvår. När jag slår upp Shantels myspace-sida finner jag nu till min förvåning att -förutom Oslo och Stockholm- även Göteborg står med på turnéplanen, den 16 oktober. Det var som fan! Men var skall skall han i så fall spela? "Consertlokal" står det bara? Det kan ju vara var som helst. En snabb sökning på nätet ger inga resultat. Lite skumt... Jag får kolla mina kontakter. Är det någon som vet något?
Nåväl. Nya skivan Planet Paprika var det. Ni som känner till Shantel från tidigare kommer inte att bli besvikna. Det är fortfarande hans patenterade blandning av balkantongångar med markerad baktakt och bruten engelska som dominerar.
Påminner i hög grad om förra skivan Disko Partizani som gått varm i mitt hem och på klubbar ute i Europa. Jag är ännu inte helt inlyssnad på den nya men det känns lite som en upprepning. Bra förstås, men det blir inte riktigt samma sak andra gången. Men visst kommer den att gå varm hos mig lika väl som på klubbarna nere på kontinenten. Jag får testa den under autentiska förhållanden, med lite sprit i kroppen.
Ja, nu för tiden finns även ett antal balkanklubbar i Sverige. Jag ser att ett Balkan Beat Party äger rum på Fasching i Stockholm den 11/9 med den suveräne DJ:n Prinsen Paulista från Oslo och mina vänner Süperstar Orkestar, som gjorde en kanonspelning på Urkult i somras. Det kommer att bli jävligt svängigt vågar jag lova.
