Genuin sluskighet hos Leningrad

Redaktören har latat sig medan video efter video har strömmat ut från Östeuropa. Har man hållit igång en blogg en längre tid tappar man sugen ibland. Nya intressen tar över. Men ibland flyger fan i en och man greppar tangentbordet. Kanske inte lika entusiastiskt som i början men ändå.

 Dags att studera lite videos med Leningrad igen. De som läst bloggen tidigare vet att det är ett av redaktörens favoritband och även om de ibland kan tyckas gå lite på tomgång kommer de tillbaka med obruten styrka.

Högljudda, obekväma och vulgära. Sjungande på en ohyfsad fängelseslang som kultiverade ryssar ogillar ( Google translator har problem vill jag lova). Men kanske världens bästa liveband under rätt förhållanden. En dokumentär om fenomenet har förstås gjorts.



Självfallet finns bara enstaka låtar av deras digra produktion på Spotify. Vill man höra mer får man kolla Youtube eller nätets mörkare sidor. Det har alltid förundrat mig att ett av Europas mest välkända band är så totalt negligerade i Sverige.

Påkostade videos med ett egenartat bildspråk har varit deras signum. Konstnärligt och pråligt om vartannat. Ibland politiskt men nästan alltid oanständigt. Högt eller lågt men aldrig ointressant. Ett fenomen som skiljer sig från det mesta i väst. Men visst går det att dansa tango till Leningrad....



En hel gangsterfilm i sedvanlig rysk stil lyckas de pressa in på strax över tre minuter. Vi kan väl gissa att budgeten för spektaklet var rejält tilltagen.



Obekväma har de alltid varit men också beundrade. Tidvis förbjudna att uppträda men på något sätt har de klarat sig. Den enorma kommersiella framgången har naturligtvis gjort dem svårare att stoppa.  Den ryska patriotismen får sig en släng av sleven i den här videon.




Jag skulle dessutom vilja utnämna sångaren Sergei Shnurov till min stilikon för sin närmast totala förakt för allt vad god klädsmak heter. Resten av bandet går heller inte av för hackor och tillsammans utgör de en utgör en välgörande  motvikt mot de västerländska polerade eller desperat poserande artisterna.  Här känns sluskigheten genuin vilket framkommer med all tydlighet i deras lågbudget liveinspelningar från gator och torg.

Inte konstigt då att Sergei Shnurov startat ett eget klädmärke i St: Petersburg. Med en logga som matchar Leningrads utstrålning. Kanske inte den typ av kläder som skulle köpas av svenska hipsters. Det är svårt att avgöra om det är allvar eller skämt som alltid när det gäller Leningrad. Men som sagt, smaken är olika.

                                           

Men med tanke på att scenklädseln kan vara rätt avslöjande kanske det kanske ett följdriktigt plagg.