Men konserten var ett lyckopiller. Först ut var flamencogruppen Kaloome där slagverkerskan och dansösen Sabrina Romero var en frapperande karismatisk uppenbarelse. Tyvärr fastnade hon bara delvis på bild, men hon sitter och spelar cajon till vänster.
Sedan tryckte tuborna igång rytmen och ett pärlband av artister avlöste varandra. Förutom Fanfares egna solister kom först en sångerska som jag tror var Tantica Ionica(jag hörde inte presentationen)med en lika märklig som intressant stämma. Därefter uppenbarade sig Jonny Iliev på scenen. Denna gång lätt haltande och försedd med en käpp. Stagedive? Självklart klämde han i med Ma Maren Ma, Mig, mig och några till.
Till sist kom fantastiska sångerskan Esma som verkligen tog scenen i besittning. I en hiskelig bleklila kreation(det är få personer som kan bära den färgen med värdighet) fick hon publiken att gå upp i limningen.
Jodå, som vanligt gick Fanfare ned bland publiken och spelade en halvtimme till samtidigt som de viggade pengar och försökte kränga trumpeter och tenorhorn till hugade spekulanter. Sedan blev det balkandisco för hela slanten och redaktören drack upp alla sina pengar och bröt ut i exprimentell fridans.
Det var därför ett slitet bakfyllegäng som färdades i en överårig Saab på snöslaskiga vägar genom mellan-Sverige på söndagen. De tunga tubornas rytm ringde fortfarande i öronen och blandningen av öl, rödvin, päronvodka och hemgjord slivovitz satt som en allt för trång basker över huvudet. Men mungiporna pekade lyckligt uppåt.
Eftersom jag visat ganska många låtar med Fanfare de sista dagarna får Kaloome avsluta inlägget. Från en konsert tidigare under turnén. Ganska vass dans om jag får säga det själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar