En låt som ofta spelas på östinspirerade fester är IdolisMaljciki. Det är en parodi över ryssar som en gång i tiden(1981) upprörde den sovjetiska ambassaden i dåvarande Jugoslavien så mycket att låten inte fick framföras i den statliga televisionen. Idoli anses vara ett av de mest inflytelserika jugoslaviska rockbanden och blev förebilder för en ny generation rockband. Ett säkert kort på öststatsfesten och en exellent danslåt.
Detta är för övrigt inlägg nummer fyrahundra enligt tillgänglig statistik. Hmmm. Inte konstigt att jag har svårt att komma ihåg vad jag skrivit, och var jag skrivit det.
Gårdagkvällen var förödande trevlig. Turkisk klubbstämning och ett taggat bröllopsband på scenen med den eminente trumpetare Ruhi Erdogan som gästartist. Eftersom de körde några gamla Erkin Koray låtar kunde jag till och med sjunga med i en del refränger. Självfallet drack jag för många öl och bar mig åt, men lönen har kommit och helgen börjar. Visserligen var det tungt att gå upp i morse, sånt är livet. Fredagen är här, plånboken är full och förkylningen har börjat släppa taget. Livet leker och det vet i faen om inte våren ändå är på väg.
Vi beger oss norrut till St:Petersburg igen och bandet Oppa Novi God. De beskriver sig själva som ett party-brassband vilket verkar vara en helt OK beteckning. Jag får lust att dricka sprit och dansa i alla fall. Dessutom får vi veta att St:Petersburg är mer än hälften så stort som Moskva.
Eftersom kvällen kommer att gå i turkisk stil passar jag på att värma upp med en låt av psychebelly-bandet Baba Zula som jag skrivit om tidigare. Ett tungt band som bygger vidare på den anatoliska rocken från 60- och 70-talet. En liveupptagning med dans.
Eftersom vinterns första förkylning vägrar att ge med sig sitter jag hemma och surar. Fast i morgon har jag inte tid att vara sjuk. Jag får medicinera mig med något alkoholstarkt och ta mig till Pusterviks barscen (26/2 20.00 100kr) där klubb East'n'bul går av stapeln. Hakan Vreskala(slagverkare i Süperstar Orkestar bla.) med vänner spelar turkisk rockinfluerad dansmusik eller vad man skall kalla det. Eftersom jag har varit en fan av turkisk rock i flera decennier är det inte utan förväntan jag ser fram mot kvällen. En video från en repetition har letat sig ut på nätet. Intressant. Med publik kan det bli riktigt bra.
Ytterligare ett partygäng som jag inte hört talas om innan. Enligt myspace-sidan anser de att det är viktigt att hålla humöret upp i Vitryssland. Det går inte att bara hänga med huvudet över sakernas tillstånd i landet. Med en halsbrytande blandning av rock, ska och diverse folkmusik har de gjort sig ett namn inte bara i Vitryssland utan även i Ukraina, Ryssland och Polen. Genom att bjuda in gästartister från andra band har de breddat sin publik och fått ett varierat sound. På Hosti här nedanför är det Sergey Mikhalok från Lyapis Trubetskoy som gästar. Det kan alltså inte bli annat än bra.
Som tur är inkommer det tips om musikvideos till Vodkabeat. Diter tycker att det borde vara mer vitrysk musik och lämnar en rad förslag. Självklart blir det därför lite vitrysk musik. Vi börjar lite lugnt så här på måndagen med ethno-trion Troitsa. Ett band som enligt hemsidan startades av Ivan Kirchuk i mitten av 90-talet. Förutom den jultomtelike Ivans kraftfulla stämma kännetecknas bandet av hög teknisk nivå där alla medlemmarna spelar många olika instrument med underliga namn. Fräck animerad video på köpet. Try Yangaly.
Tyrol är en intressant konsertlokal. Lite som Sound of Music möter Alien. Träpaneler och kulörta lyktor nertill och överdimensionerade rörledningar och teknik upptill. Men konserten var ett lyckopiller. Först ut var flamencogruppen Kaloome där slagverkerskan och dansösen Sabrina Romero var en frapperande karismatisk uppenbarelse. Tyvärr fastnade hon bara delvis på bild, men hon sitter och spelar cajon till vänster. Sedan tryckte tuborna igång rytmen och ett pärlband av artister avlöste varandra. Förutom Fanfares egna solister kom först en sångerska som jag tror var Tantica Ionica(jag hörde inte presentationen)med en lika märklig som intressant stämma. Därefter uppenbarade sig Jonny Iliev på scenen. Denna gång lätt haltande och försedd med en käpp. Stagedive? Självklart klämde han i med Ma Maren Ma, Mig, mig och några till.
Till sist kom fantastiska sångerskan Esma som verkligen tog scenen i besittning. I en hiskelig bleklila kreation(det är få personer som kan bära den färgen med värdighet) fick hon publiken att gå upp i limningen. Jodå, som vanligt gick Fanfare ned bland publiken och spelade en halvtimme till samtidigt som de viggade pengar och försökte kränga trumpeter och tenorhorn till hugade spekulanter. Sedan blev det balkandisco för hela slanten och redaktören drack upp alla sina pengar och bröt ut i exprimentell fridans.
Det var därför ett slitet bakfyllegäng som färdades i en överårig Saab på snöslaskiga vägar genom mellan-Sverige på söndagen. De tunga tubornas rytm ringde fortfarande i öronen och blandningen av öl, rödvin, päronvodka och hemgjord slivovitz satt som en allt för trång basker över huvudet. Men mungiporna pekade lyckligt uppåt.
Eftersom jag visat ganska många låtar med Fanfare de sista dagarna får Kaloome avsluta inlägget. Från en konsert tidigare under turnén. Ganska vass dans om jag får säga det själv.
