A som i Afganistan

Jag blev påmind härom veckan om Ahmad Zahir som figurerade på Vodkabeat för ett par år sedan. En fantastisk artist som dog 1976 under oklara omständigheter.  Om man söker på Ahmad Zahir kan man faktiskt hitta fyra låtar på Spotify, vilket naturligtvis inte är mycket med tanke på hans produktion låg på åtminstone 22 album, men i alla fall något. Bäst - enligt min mening - är hans samarbete med saxofonisten Ostad Ismail Azami och trumpetspelaren Ostad Nangalai(Ostad är titel som betyder mästare) som tillför en dimension som man knappast uppnår med modernare klaviaturkomp.
Här i en stillsam vals av Ustad Taranasaz. 

 Ytterligare en låt där framför allt trumpeten hörs i bakgrunden.

 Många av låtarna på nätet är beledsagade av hemgjorda videos och det är inte alltid lätt att hitta pärlorna.

Blues på riktigt

Vad skall man säga, för att spela blues måste man verkligen vara down and out på ett osvenskt sätt.
Som denna gamla dam i Ryssland. Djupt koncentrerad, med en glödlampa, formulerar hon de blåaste toner jag hört på länge.

Rockens innersta väsen

Vad är egentligen rockens innersta väsen? Det är självfallet inte multimiljonärer på jättearenor. Inte  hypade dagsländeartister eller föredettingar som drar runt för att klämma ut ytterligare några slantar ur sina gamla hits. Inte uttråkade barn från villamedelklassen med svartfärgat hår eller fingerfärdiga tekniker med senaste ljudkorten. Rock har egentligen inget med ljud att göra, inte med utrustning, instrument eller teknik. Det är snarare en inställning till livet. Rockens innersta väsen ligger i det kompromisslösa utspelet hos den som inte längre har något att förlora. En fråga om attityd helt enkelt.


Kan det bli mer rock'n'roll än så här? En trist förort någonstans i öst, gråmulet vinterväder och en galning med gitarr. En plastpåse på handleden är scenutstyrseln. Gitarrkompet rullar på som ett diesellok. Ingen tycks ta särskilt mycket notis om honom. Kanske står han där varje dag. Men bryr han sig? Icke. The show must go on och kameran rullar.....Det här är ingen låtsasposör eller goddagspilt. Det är äkta vara rakt ut i fingerspetsarna. Yeah baby!

Armenisk indie

 Armenisk indiepop med tydlig brittisk karaktär. Inte vad jag väntade mig i Kaukasus. Men, men det finns alla sorters blandningar där ute på nätet. Självfallet vet jag inte ett smack om bandet. Men jag kan inte minnas när jag hade med en låt från Armenien senast så vi kollar upp Crimesterdam.

80-talet är slut och det finns ingen framtid

Jag vet inte hur många Leningrad låtar som varit med här på Vodkabeat. Men det är ett produktivt band. Sångaren Shnurov har dessutom haft fingrarna med i spelet även i andra produktioner(se föregående inlägg).  Här är det den gamla sovjetiska 80-talsstjärnan Alla Pugatjova som figurerar i hans tankar.
Lite härligt sunkig hemmiljö blandat med 80-tals retro i en ompa-ompalåt. Kan det bli fel?

Lantisar i Moskva?

Grabbarna från landet kommer till storstan. Imponerade driver de runt och tar lite bilder. Till slut träffar en något sliten lokalinvånare. Bestämt ser han bekant ut...Så uppfattar jag i alla fall videon.