En blek höstsöndag. Soligt, men med lite bett i vinden. Jag fortsätter på det ungerska spåret men lugnar ned tempot och intensiteten.
Jo, det är välspelat, kanske lite väl tamt men ändå intressant. Jag får lyssna till fler låtar för att bestämma vad jag skall tycka. I nästa klipp finns inga rörliga bilder men inspelningen är tillräckligt bra för att stå på egna ben. Fint darbukaspel dessutom. Inte illa alls.
Påminner om gamla ungerska band jag hört en gång i tiden men nu glömt av. Muszikas med Marta Sebestyen till exempel. Måste gräva fram den gamla LP:n. Och Makvirag, hur lät de egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar