Ibland är det trögt att skriva något. Ont om tid och ont om idéer gör att inläggen sällan blir så inspirerande som jag vill att de skall bli. Men som sagt man har lite mellanperioder då och då. Jag slänger in ytterligare en video med den hädangångne Anatoli Krupnov. Vad som orsakade hans för tidiga död får vi en föraning om i denna video med en rockig dragspelslåt. Även detta en konstnärlig svartvit historia med sex & drugs & rock'n'roll. Känsliga personer varnas.
Denna soliga vårsöndag förflyttar vi oss till en överbefolkad lägenhet i Ryssland någon gång på nittiotalet. En cool dragspelsreggae fångar dagen stämning och lugnar ned oss inför den inkommande måndagen. En gammal solig låt med den nu tyvärr döde Anatoli Krupnov. Är det förresten inte Garik Sukachev som sitter i soffan? Snygg video i alla fall.
Gårdagkvällen blev till en tämligen uppsluppen tillställning i sedvanlig balkanstil. Till och med en buffe fanns för den hungrige vilket höjde humöret ytterligare ett snäpp. Sedan fick man skaka ned maten i tarmarna till levande bulgarisk musik och blandad balkandisco. En och annan pilsner slank ned också. Kaptenen och styrmannen på kommandobryggan höll kursen mot sydöst och dansgolvet blev så fullt att scenen fick användas. Som vanligt får jag väl tillägga, Kanske är det dags att lugna ned sig med lite mild musik efter gårdagskvällen. Eller inte. Äsch, lika bra att fortsätta hela helgen. Hålla tempot uppe. Lönen har ju kommit och våren är på väg. En glad partyvideo från en Bregovicspelning får det bli. Alkohol!!!
Inför kvällens övningar på Balkan Beat Party laddar jag upp med en av mina favvolåtar i öst-genren. Amsterdam Klezmer Band och Shantel i skön förening i ett stycke som kallas Sadagora Hot Dub. Tydlig klezmer prägel men med det för Shantel typiska baktaktskompet. Klarinett- och dragspelssolo förgyller låten och en fin blåssektion trycker på med jämna mellanrum. Osannolikt bra danslåt med möjligheter till mycket varierade dansstilar. Testa något glas slivo eller annan valfri sprit och provdansa. Tyvärr bara stillbilder men å andra sidan är detta ingen låt som man skall sitta i stolen och lyssna på.
I vänta på fredagens Balkan Beat Party tar vi en snabbtitt på kommande evenemang i Göteborg den närmaste tiden. Boban Markovic kommer till Nefertit 3 april. Även om det inte förekommit några annonser kommer det att bli knökfullt, så skynda på om det finns biljetter kvar. Det kommer att bli en svettig kväll. Ett annat datum att ladda upp till är Balkan Beat Box på Storan 2 Maj. Ett band jag inte sett på scenen men samstämmiga uppgifter säger att det är ett sanslöst band live. Kan vara värt att köpa biljett tidigt. Den 13 april kommer den eminente tubaspelare Jonatan Ahlbom att ha sin examenskoncert på Pustervik. Med sig har han Västsveriges främsta balkanmusiker. Det bästa av allt är att det är gratis! Fler band är på gång men uppgifterna är ännu lite svävande. Jag återkommer med närmare uppgifter senare.
Dagens låt är en gammal karibisk kalypso som vandrat världen runt och blivit till balkandisko. Jag har haft med den tidigare men här är en annan version. Även idag står Ian Oliver bakom remixen.
Den här veckan kan vi se fram mot årets första Balkan Beat Party här i Göteborg. Det var ett tag sedan senast men fredag 27 mars bör dansskorna var putsade och klara. Som vanligt är dansgolvet beläget i Musikens Hus i Majorna(för nytillkommna läsare kan berättas att Balkaninspirerade dansklubbar har varit en växande rörelse i Europa de senaste åren. En klubb där ålder, stil utseende och läggning är oväsentligt. Ha kul och dansa är vad som gäller).
Musikaliskt väntar vi oss som vanligt en färggrann cocktail av serbisk, romsk, rumänsk, bulgarisk, albansk ursprung med några droppar mestizo, chanson och cumbia som kryddning. De orientaliska mattorna är utlagda och klädstrecken är så där lagomt halvspända i taket. Mystiska filmsnuttar med okända alfabet visas på väggen och rytmen vevas igång från DJ-båset. Kanske Vino, Vino med Ian Oliver och The Eastenders.
Nikola & Bulgur Brothers från Stockholm och Plovdiv kommer att stå på scenen och framföra dansant musik på sång, trummor, bas, tambura, kaval. Hur detta band låter vet jag inte, men kan väl med tidigare erfarenheter i minnet komma med en gissning. Jag kan tänka mig någon slags spritdoftande festmusik i ett tämligen snabbt tempo med ett vildsint trakterande av ovanliga instrument i udda taktarter.
Eftersom denna orkester inte finns dokumenterad på Youtube letade jag efter någon som hanterade det mystiska blåsinstrumentet kaval och hittade Teodosii Spassov tycks vara den ledande virtuosen just nu. Här spelar han tillsammans med en lite jazzig kvartett. Intressant instrument men vi kan nog vänta oss tyngre rytmer på fredag.
Det är återigen söndag efter en förvånansvärt lugn helg. Sista helgen innan löning, ja, ni vet hur det är. Men det stundar snart andra tider. En mängd band i Vodkabeats stil är på ingång till Sverige och Göteborg, mer om det senare i veckan. Så det kommer att bli en hektisk månad framöver. Idag är det dock söndag och vi lugnar som vanligt ned oss med en gammal knastrig stenkaka. Pjotr Leschenkos historia har jag berättat förut. Det var ett fascinerande liv den ryske tangocharmören levde, som tyvärr slutade tragiskt. Men hans musik ges ut i ständigt nya upplagor i allt fler länder.
Visserligen hinner jag knappt skriva något idag men helgen är här, under en mellanlandning i min lägenhet, passar jag på att lyssna på lite glad partymusik och knacka ned några bokstäver. Det här är Dva Samoleta.
Gogol Bordello skall spela i Göteborg i sommar. För vilken gång i ordningen vet jag inte men det ger mig en ursäkt att visa en Gogol video, det var ett tag sedan sist. Den första gången jag såg orkestern, i Roskilde i 2003?, var det en hårresande upplevelse. Sångaren Eugene Hutz var sjövild och resten inte mycket bättre. Sedan har de kanske blivit lite mer normala i sitt utspel. Men fortfarande en bra partyorkester, som även kan vara nyanserad som här i Supertheori of everything.
Dagsformen avgör förmodligen hur konserten blir. Att Eugene är frisk på spriten vet vi sedan tidigare. Förhoppningsvis inte lika dyngrak som på denna festival. Tur att han har en medhjälpare som håller ordning på honom. Praktiskt att vara stjärna ibland!
Jag har valt en sista Splinlåt innan vi går vidare till annan musik. Det är en förvånansvärt glad låt för att vara det här bandet.
Transkriberingen av titeln är som vanligt vansklig, Мы сидели и курили blir väl ungefär My Sideli i Kurili? Pigg låt i alla fall, tvåtaktskänsla med ompa-ompa, skulle nästan passa på en Russendisko-platta.
Gårdagens inlägg med Splin var ingen orginalvideo utan något som ett fan klippt ihop. Kanske inte så spännande fast jag lät det passera eftersom det var en bra låt. Men Splin har naturligtvis gjort en hel del officiella videos. Flera påkostade filmatiseringar som skall harmonisera med den melankoliska musiken. Ostaemsja Zimovat har motiv från Napoleonkrigen i början av 1800-talet och var med all säkerhet inte billig att göra. Fångenskap och död i träsklandskap är ett lagomt muntert ämne.
сплин(splin eller spleen)betyder livsleda, svårmod eller melankoli och är namnet på en av de mest kända ryska rockgrupperna. Och de kanske inte är det mest gladlynta bandet i öster. Men som sagt var, lätt livsleda kan man ju drabbas av en måndag som den här, när regnet strilar lite håglöst, fast envetet ned från den tennfärgade himlen. Lite smådyster rock'n'roll förstärker stämningen och vi kan sjunka in i oss själva. Håhå jaja, du tunga värld. Splin som är baserade i St:Petersburg har spelat in tretton album om jag räknat rätt. Inget går så vitt jag vet att få tag på i Sverige.
Så var det söndag igen. Och helgen har tagit slut. Vad hände? En man ror sin plasteka in i staden samtidigt hörs en klagovisa på polska. Det finns mycket att undra över. Warsaw Village Band med Lament
Appropå det såg jag att Warsaw Village Band skall komma till Urkultfestivalen i sommar. De är ju vanligtvis inte så här lugna utan rätt svängiga. Kan bli en spännande konsert.
När vi ändå är inne på ämnet Red Elvises så får jag chansens att spela upp en av mina absoluta favoritlåtar inom russendisko-genren. Cosmonaut Petrov är med på den första samlingsplattan och brukar ingå som ett stående inslag på ryskinspirerade fester. Nu har även en version illustrerad av gamla sovjetiska dokumentärfilmer från rymdålderns glansdagar dykt upp på youtube. Namn som Sputnik, Vostok, Souyz, Gagarin, Tereshkova, Titov dyker upp i min skalle och jag måste in i Wikipeda för att läsa på vad som hände. En fantastisk historia egentligen. Rymdåldern är numera k-märkt och bara minnena finns kvar från denna prestigekamp mellan två supermakter.
Något av det mest sjövilda man kan se på en scen nuförtiden lär vara Red Elvises. Själv har jag inte haft den äran men förhoppningarna stiger, nu när öststatsvågen långt om länge börjar nå Sverige. De ryska surfrockarna är visserligen baserade i Californien, men av ryskt ursprung och blandar som sig bör balalaika och dragspel med elgitarr. Den nuvarande uppställningen är jag dock lite osäker på, eftersom en hel del medlemsbyten har förekommit under senare år. För att öka förvirringen tycks bandet dessutom ha splittrats vilket gjort att två olika uppsättningar turnerar samtidigt(Oleg and the Red Elvises och Igor & the Red Elvises). Uppgifterna är lite oklara. Utan att ta ställning musikaliskt, utan snarare för att jag lider av en konstant svaghet för kvinnliga dragspelare, hoppas jag kanske mer på den sistnämnda, där Elena Shemankova ingår(Ja, jag vet, jag har haft med bilden tidigare men någon liten böjelse kan man väl få ha). Här är en Mad Max inspirerad video(tror jag) med en låt som av någon anledning heter Love Pipe.
Det finns en gammal dokumentär(1998) om Red Elvises historia. Visst, tillrättalagd för amerikansk publik, men ganska intressant ändå. Några fina låtfragment ingår förstås.
Det tredje ryska bandet på Södra Teatern är Iva Nova som spelar 6 juni och betecknar sig själva som Extreme girl folk. De bildades 2002 i St:Petersburg, var annars, och blandar ganska hejdlöst på en stabil grund av rysk folkmusik. Tidvis coolt avslappnat men ändå rytmiskt dansant och alltid med en känsla av rock'n'roll. Och inte bara för att kvinnor med dragspel och elgitarr tillhör mina svagheter, är det visuella intrycket mycket starkt. Texterna är främst på ryska men även på ukrainska, georgiska, bulgariska och andra språk. Enligt hemsidan, som man väl får lita på. Själv är jag inte tillräckligt polyglott för att för att urskilja sådant. Här är ett smakprov tillsammans med en animerad film. Vedma med Iva Nova.
Först ut av de ryska banden på Södra teatern är Markscheider Kunst. Ett afroinspirerat St:Petersburg band som varit med på vodkabeat tidigare. Det är ett rutinerat gäng, som kanske inte är så rått i uttrycket som sina konkurenter, men dock svängigare än de flesta. 18 April alltså. Bara för att det är så vackert med kyrilliska bokstäver klipper jag in reklamtexten på ryska!
Русская группа с немецким названием, которая играет смесь регги, латино, ска и рока. Звучит странно? Да, немного. Но под эту музыку хочется бешено танцевать и веселиться.
Их самый большой хит "Kvasa-Kvasa" звучит как музыка то ли Кубы, то ли Конго, а в тексте рассказывается о том, как чудесно выпить чего-нибудь холодного в жаркий день… Markscheider Kunst были образованы в Петербурге в 1992 году и знамениты своими живыми концертами, с которых люди гарантировано уходят усталыми, но довольными!
Jag ser att det skall komma några ryska band till Sverige här i vår. Det var inte ett ögonblick för tidigt. Självfallet är det Södra Teatern i Stockholm som står för satsningen. Lite tråkigt bara för oss som bor i andra städer men det finns ju transportmöjligheter. Orsaken till att jag startade den här bloggen för så där ett och ett halvt år sedan var vetskapen om att det fanns ett stort utbud av klubbar och musik med östlig anknytning nere på kontinenten, med Russendisko och Bucovina Club i spetsen. Däremot fanns ingen motsvarighet till dessa i Sverige, åtminstone inte Göteborg, men snart började Balkan Beat Party och liknande klubbar att dyka upp och nu är det alltså dags för den ryska klubbmusiken att ta plats. Tio år efter det första Russendisko i Berlin och ett antal år senare än resten av Europa men det är är väl OK med tanke på att det tog renässansen tvåhundra år att ta sig från Italien till Sverige.
Skivaffärerna är fyllda med allt de stora bolagen i väster vill sälja men fråga efter en öststatsplatta och biträdena visar upp sina bästa imitationer av fågelholkar. Nätet var enda möjligheten för mig att hitta musik, och när jag ändå letade efter plattor och artister kunde jag lika gärna skriva om mitt sökande. Sedan ynglade bloggen av sig och en jävla massa skrivande har det blivit. Det har tagit mer tid än jag trott men jag har fått en drös nya bekantskaper runt om i världen. En massa bra musik har jag förstås upptäckt och samtidigt utökat min allmänbildning avsevärt.
Fortfarande är det lite fascinerande att läsa om musik och film i svensk press. Allting som inte är svenskt är från USA och i viss mån England, sedan i princip nada från resten av världen. Om ni inte tror mig kolla exempelvis Göteborgspostens skivrecensioner på onsdagar, eller annan valfri svensk dagstidning. Om nu skribenterna är så trångsynta är det inte så konstigt att det finns en utbredd vantro att Sverige på något sätt är ett föregångsland och att det är andra länder i Europa som inte hänger med (denna tro brukar manifestera sig som tydligast på löpsedlarna dagen efter Schlager-EM)
Russendisko är för övrigt numera en stil. Som via några samlingsplattor och en klubb i Berlin etablerat sig i det europeiska kulturlivet. En rätt vanvettig stil dessutom som inte låter sig beskrivas så lätt, men rötterna finns i gamla Sovjetunionen. Den utländska musik som filtrerades genom den sovjetiska radions censur, afrikansk rumba, kubansk salsa, indisk filmmusik m.m. blandades med inhemska tongångar och spetsades med insmugglad rock till en häxblandning som numera står på egna ben. En sanslöst bra partymusik som livar upp vilken trist fest som helst.
Det är naturligtvis en kulturgärning som Södra Teatern gör och jag kan bara beklaga att jag bor i fel stad. Russkaja som får illustrera inlägget spelar 15 april.
Vad hajen i videon representerar begriper jag inte. Är det någon annan som gör det?
Idag är det söndag, regnet öser ned och våren har gått i stå. Vi får en förnimmelse att vi obevekligt "går mot döden vart vi gå". Det är det enda vi säkert vet. Ingen partymusik i dag alltså. En snyggt filmad begravning och lite dödslängtan blandad med stämningsfull musik. Gipsy CZ från Tjeckien med Jednou.
Appropå det, läser jag att Gipsy cz skall representera Tjeckien vid Schlagerfestivalen. Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till denna nyhet. Hmmm.
En ny video med Lyapis Trubetskoy har letat sig ut på nätet. Det är Aleksey Terekhov, som gjort den prisade videon till låten Kapital, som nu rotat i sina vänners fotoalbum från den gamla sovjetiska tiden och sammanställt en fascinerande nostalgitripp. Barndom i en svunnen tid.
Efter att ha genomlidit en heldag med information från västsvenska näringslivet, som mitt i den djupaste krisen på mannaminne, menar sig sitta inne med svaren. Och redovisar detta genom oändligt långa föredrag med ljusbilder, måste jag piggas upp rejält. Jag väljer en gammal Leningrad låt där Sergei Shnurov jagas genom St:Petersburg av Bl.a Peter den Store och Marx. Självklart avslutas videon med att den gode Sergei tar sig ett rejält glas vodka. Undrar om jag har någon kvar? Det känns som om jag själv skulle behöva ett bamseglas. Mamba Huyamba.
Jo, jag vet. Den här videon har varit med tidigare men försvunnit av någon anledning. Men den tål väl att spelas både två och flera gånger.
Vi återvänder till de vitryska musiktipsen. Här är det en orkester i kabaréstil som blandar fransk chanson och rysk folkmusik med lite av varje. Charmerande! Jag slutar aldrig att förvånas över mångfalden i den vitryska musiken. Att detta land kan frambringa så många olika typer av band och musikstilar är märkligt med tanke på den politiska och ekonomiska verklighet de flesta lever under. Serebryanaja Svad'ba, som kallar sig själva för ett "freak-cabaret band", med Piloty.
Det är inte rätt skivomslag men det får vara med för att det är så fint.
I dag orkar jag inte skriva många bokstäver. Men jag fortsätter traditionen med gamla svartvita filmer på söndagar. Denna dag, vikt åt kontemplation och vila, får vi begrunda en gammal klassiker från Jugoslavien. Djodje Marjanovic med Vulkan.
Musikaliskt väntar vi oss som vanligt en färggrann cocktail av serbisk, romsk, rumänsk, bulgarisk, albansk ursprung med några droppar mestizo, chanson och cumbia som kryddning. De orientaliska mattorna är utlagda och klädstrecken är så där lagomt halvspända i taket. Mystiska filmsnuttar med okända alfabet visas på väggen och rytmen vevas igång från DJ-båset. Kanske Vino, Vino med Ian Oliver och The Eastenders.
Och inte bara för att kvinnor med dragspel och elgitarr tillhör mina svagheter, är det visuella intrycket mycket starkt. Texterna är främst på ryska men även på ukrainska, georgiska, bulgariska och andra språk. Enligt hemsidan, som man väl får lita på. Själv är jag inte tillräckligt polyglott för att för att urskilja sådant. Här är ett smakprov tillsammans med en animerad film. Vedma med Iva Nova.
Däremot fanns ingen motsvarighet till dessa i Sverige, åtminstone inte Göteborg, men snart började Balkan Beat Party och liknande klubbar att dyka upp och nu är det alltså dags för den ryska klubbmusiken att ta plats. Tio år efter det första Russendisko i Berlin och ett antal år senare än resten av Europa men det är är väl OK med tanke på att det tog renässansen tvåhundra år att ta sig från Italien till Sverige. 
