Appropå slå i sönder husgeråd (något som jag själv gör var och varannan dag fast då av ren klumpighet) så finns en fin scen med porslinskrossning i den prisbelönta filmen Transylvania av Tony Gatlif. Palya Bea sjunger Tchiki Tchiki och tallrikarna yr genom luften.
Jag tycker mig se att filmen utspelar sig i den gamla staden i Sigisoara där jag själv tillbringat en eller annan blöt natt på den gamla onda tiden när Ceausescu fortfarande satt vid makten. En konstig tid på många sätt.
Efter ett antal glas Tzuica(det lokala plommonbrännvinet) på en krog i ett medeltida hus som stoltserade med att Dracula var född där, kom jag och min resekompanjon Bersa, ut i en kolsvart natt där endast några fladdermöss cirklade runt en svag gatlykta. Gränderna var trånga och det var tätt mellan husen.
Gatubelysningen var inte högsta prioritet på den gamla kommunisttiden. Precis då! Började en man(?) spela orgel i kyrkan bredvid. Varför han valt att spela ett helt verk ensam i en tom kyrka mitt i natten är ett av de där helt obegripliga fenomenen som så ofta inträffar i Östeuropa. Men snacka om att skräckfilmskänsla. Vi satt kvar utanför kyrkan och lyssnade till han slutade. Tocata och Fuga i D- moll av Johann Sebastian Bach har aldrig låtit bättre. För all framtid kommer jag att tänka på natten i Sigisoara och Dracula när jag hör detta verk. De som av någon händelse inte vet hur det låter kan höra en version här. Mäktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar