Postsovjetisk dragspelspunk

World Accordion Day firades som bekant den 6 maj. Som vanligt lite för sent ute kommer här en fullmatad dragspelsvideo för att celebrera denna tilldragelse. Vi tar ett kliv bort från Bröderna Lindqvist och hittar den lite våldsammare ensemblen White Trash Family med låten U Teleskopa.

 .Trots den internationella framtoningen och det östeuropeiska utspelet är det en svensk produktion från Malmö.  Ett band att hålla utkik efter alltså om man gillar postsovjetisk dragspelspunk.

Putinaroda

Ytterligare en video med Lyapis Trubetskoy när jag ändå är igång. Titeln Putinaroda ger väl en aning om vad den handlar om. Bandet är väl inte bara en nagel i ögat på Vitrysslands Lukashenko längre.

Matryoschka med Lyapis Trubetskoy

Jo, det kommer en strid ström av videos från öst. Jag har varit lite inaktiv men försöker kolla upp de gamla välkända bandens nya alster. Här är vitryska Lyapis Trubetskoy med ytterligare en kommentar till dagsläget i öst.

Vopli Vidoplyasova från Ukraina

Konflikten mellan Ryssland och Ukraina ger en otäck känsla av att något riktigt dåligt skulle kunna inträffa. Flaggviftande och starka känslor är något som ledare vet att slå mynt av. Även i ekonomier på nedgång. Att fel person trycker på fel knapp eller avtryckare är en realitet vi får leva med. Hökar i många länder vädrar morgonluft och kräver mer pengar till krigsapparaten. Och världen blir en allt bistrare plats.

Dags för lite ukrainsk musik i alla fall i förhoppning om fredlig lösning. En stilfull video med Vopli Vidoplyasova.

Filmfestival med ryskt tema

 

 Filmerna som visats på Göteborgs Film Festival lär knappast dyka upp på svenska biografer. Men påfallande många av de ryska filmerna går att hitta strömmande på nätet. Har man tur kan det finnas engelsk text också. Här är en kort resumé över årets nya bekantskaper.








 
Den första filmen var Kiss Them All (Gorka) som bekräftade alla fördomar om det ryska folket. Ett bröllop skall avhållas, och två familjer från olika samhällsklasser styr och ställer till med ett hejdundrande kalas i en hyrd lokal. De unga tu har inget att säga till om utan ordnar istället ett alternativt bröllop på stranden. Ingenting blir som de förväntar sig. Spriten flödar och allt blandas ihop under tumultartade former. Gravt underhållande


Nästa film var en dokumentär om den elektroniska musikens framväxt i Sovjetunionen.  Berättelser om märkliga män med märkliga maskiner byggda av stulna delar och överblivet rymdskrot.



I den tredje filmen (Bite the Dust - Odat Kontsy) väntar en by på landsbygden på jorden undergång. Bäst att ställa till en fest och för en gång skull säga sanningen till varandra innan solstormen drabbar jorden. Undergången blir dock uppskjuten och istället vidtar ett evinnerligt regnande med tillhörande syndaflod . Kanske bäst att hålla sams i alla fall?


Den allvarligaste filmen handlade om geografen som drack bort jordgloben (The geographer drank his globe away). En berättelse med stänk av svart humor om den hårt supande mannen som får jobb som geografilärare eftersom ingen annan söker jobbet. Problem med frun, kvinnor, arbetskamrater och elever tilltar och det hela kulminerar under en kaosartad flodfärd med allt för mycket vodka .


Nepal Forever är namnet på en mycket egendomlig dokumentär där ledarna för St:Petersburgs kommunistparti som är en utbrytarfraktion med cirka sju medlemmar åker till Nepal för att medla i en konflikt. Nog vill de väl men de två ledarna är minst av allt världsvana och har ganska liten koll på läget.  En egendomligt tragikomisk historia som är så absurd att det är svårt att förstå att det är en dokumentär....

Gipsyswing och Balkanbrass

Det blir svårare och svårare att hålla ordning på väderstrecken i den här bloggen. Rumänska Fanfare Ciocarlia har varit ett av de ledande brassbanden från Balkan under detta århundradet. De har utvecklat genren, samarbetat med andra artister och varierat sitt sound mer än de flesta liknande band.

På senaste skivan (utgiven på Asphalt-Tango) går de ytterligare ett steg längre. Den kanadensiske strängbändaren Adrian Raso lägger sin Djangoinspirerande gitarr över det stadiga blåskompet vid den där berömda korsvägen där själarna ligger i farozonen. Inspelat i Toronto med flera gästartister från rockvärlden har det blivit en märklig hybrid som lovar gott.

Visst har Fanfare spelat ihop med gitarrister tidigare (Aco Bocina ) men inte på det här sättet och inte i ett helt album. Här är en försmak ur skivan som släpptes i dagarna och därför ännu inte ligger på spotidy.



Fanfare Ciocarlia har spelat flera gånger i Sverige och man kan kanske hoppas på ett nytt besök. Förhoppningsvis tillsammans med Adrian Raso.

Filmfestival och regissörer

Det nya året har börjat. I går fick jag Göteborgs filmfestivals program för 2014. Till min glädje ser jag att  Ryssland att vara i fokus i år. Det betyder att det finns en möjlighet att se film som -  med till visshet gränsande sannolikhet - aldrig kommer att dyka upp på vanliga biografer. Jag har redan kryssat för ett antal ryska titlar.

Till dess värmer jag upp med en video från Leningrad som släpper ifrån sig en aldrig sinande ström filmer.  En kortfilm där Sergei Shnurov spelar producent/regissör och faktiskt inte sjunger en ton.


Eftersom jag ligger efter i publicerandet kan jag lika gärna ta ytterligare en filmsnutt.......