För att hitta en perfekt nyårsvideo får vi för ovanlighetens skull ta ett steg åt väster. Vad behövs egentligen för att göra en sevärd video? Stor budget? Berömd regissör? Känt band? Nix. En bra idé.... och gummistövlar förstås. Resultatet är en av de charmigare produktionerna från den skandinaviska halvön.
På grund av förkylning, arbete och fan och hans moster har bloggandet varit ytterst begränsat på sistone. Men nu är ledigheten här och det skall bli ordning på torpet, åtminstone ett tag. Ett ypperligt tillfälle att skaka ned julmaten uppenbarar sig på juldagen för de som bor i närheten av Göteborg, då Balkan Beat Party presenterar Svedska Zvezde, ett romskt partyband med rötterna i södra Serbien (Musikens Hus 25/12 21.00).
För vilken gång i ordningen vet jag inte men nu är Gogol Bordello i Göteborg igen. Lite i skymundan är DeVochKa annonserade som förband vilket gör kvällen extra intressant (Trägårn 8/12). DeVotchKa spelade i Malmö härom året men har mig veterligen inte varit i Göteborg. En fascinerande orkester med en särpräglad repertoar där östeuropeiska och mexikanska influenser trängs med gipsyswing, chanson och umpa-umpa. Skivorna Una Volta och A Mad And Faithfull Telling har rullat flitigt på min iPod. Flera filmer har innehållit musik av DeVotchKa men kanske är det deras lite mer slätstrukna låtar som gör sig bäst på film. Musiken får ju inte ta fokus från bilderna. Så det får bli en gammal låt utan rörliga bilder för att presentera bandet.
Gogol Bordello som är kvällens huvudnummer har fått sin senaste skiva producerad av Rick Rubin. Det betyder att de stigit ett antal placeringar på artisternas rankinglista men några världsstjärnor är de inte, även om de uppträtt ihop med Madonna.
I sin egen genre, gipsy-punk är de dock stilbildande ikoner med många efterföljare. Lite ojämna på skiva och Eugene Hütz röst har inte så värst många nyanser. Men det är framför allt ett liveband som i sina bästa stunder kan röja rejält. Här är en låt från senaste plattan.
Idag ligger vi lågt. Efter livlig en helg med dans, alkohol och ett danskt balkanband i lägenheten vilar jag ut. Tillbaka till rutinerna. Lugn och rogivande musik.
På senaste tiden har jag lyssnat en hel del på David Yengibarjan som på skivan Pandoukht spelar dragspel ihop med bland andra trumpetaren Frank London. Vackert och värdigt, lite jazz, lite orientaliskt. Den absolut lugnaste låten från skivan låg även på youtube tillsammans med bilder från Yengibarjans hemland Armenien(nu för tiden bor han i Ungern). Först vid 4.20 kommer basen och slagverket in och coola trumpet slingor växer fram.
Tiden bara rinner iväg. Det är åter dags för ett Balkan Beat Party på Musikens Hus i Göteborg. Fredag 26/11 Närmare bestämt. Det kan behövas så här när vi har tre-fyra månader Göteborgsvinter framför oss. Brr. Dags att korka upp och valla dansskorna. Vi behöver glömma årstider, jobb, studier, chefer och vardag och istället ge oss hän. Månadens band kommer ifrån Danmark och heter Klepti Klepti. Eftersom jag aldrig haft den äran letar jag upp dem på tuben och kollar. Minsann ligger inte en liten trailer för evenemanget ute.
Eftersom vodkabeat är internationellt orienterad kommer här en dansk språkövning: "Klepti Klepti (Balkan/tyrkisk og påp) Et sted på fugleflugtslinjen mellem det tyrkiske højland og den disko-dansende, pulserende metropol finder du Klepti klepti, som i det seneste år har udviklet nyt repetoire, ny lyd og en dansegulvs træfsikkerhed på 99%! Bandet har i høj grad bevaret kærligheden til den akustiske melankolske balkansjæl og bragt den med sig ind på klub-scenen, i et mix som tricker illusioner og forventninger.
Med den altid højhælede Gunni Torp på sax/vokal (Gunni & Nitterne, Orkestar Baxtalo) og den lynende S. Meinild 1.sax (Astroids Galaxy Tür) i fronten af en 12 ventilers backinggruppe: Med Frelseren på trommer, Agent Bendsen på keys, Kris Jewel på accordion og Tyrnoss på tuba, bliver der lagt grantræer ned på Klepti kleptis vej mod jordens indre og ud igen !"
Från tidigare í år hittade jag även denna lilla filmsnutt.
Balkanmusik är inte lätt att spela för nordiska musikanter. Tro mig, jag har själv försökt. De flesta nöjer sig ofta med att spela covers och hamnar i kategorin ”duktiga musiker spelar svåra låtar”. Kompetent visserligen, men utan nerv. Andra försöker blanda balkaninfluenser med eget skapande, men med få undantag (Tummel t.ex.), blir resultatet tämligen mediokert.
I dag har jag dock nöjet att presentera en finsk orkester som lyckas med den svåra balansen. Internationellt sett är kanske inte Jaakko Laitinen & Väärä Raha det uttalsmässigt mest optimala namnet, men vad gör det när musiken är så gångbar. Historien började med att unge Jaako hittade en balkanplatta på en loppmarknad och inspirerad av denna startade ett band. De fem musikerna, som alla är från finska lappmarken, men boende i Helsingfors, blandar romsk balkanmusik med ryska melodier och finska tangotraditioner. Något som förstås passar denna bloggen som hand i handske. Visst, jag är partisk. Så som trogna läsare vet är jag svårt förtjust i finska tangosångare(Olavi Virta, Eino Grön m.fl.) Det är något i temperamentet som når ända in till hjärterötterna. Samtidigt har jag en gång spelat i ett balkanband och dessutom haft en stark förkärlek till rysk musik. Inte konstigt att jag gillar debutalbumet Jaakko Laitinen & Väärä Raha, som faktiskt går att få tag i på cdon.
Vi ser på några videos för att få in den rätta stämningen. Jag ser framför mig ett sunkigt hotell i 60-tals stil någonstans i öst. En finsk orkester med en visslande dragspelare på turné bakom den mentala järnridån.
Ja, jävlar i det. Vi tar en till. En koskenkorva tack! Dags för en tryckare.
Jag kan inte låta bli att lyssna på ytterligare ett klipp. Lägg märke till de fina trumpetslingorna och dragspelssolot. Jaakko Laitinen & Väärä Raha är snart på väg till Sverige, och Göteborg får vi hoppas?
СПОРno(Sporno) är enligt mina källor på nätet ett ungt ryskt band som spelar "moderna romantiska melodier". Nåja, det beror nog på hur man definierar romantik. Men i alla fall, fartfylld partymusik som trots språkförbistringen låter mig ana en viss kritik av det rådande samhällsklimatet. Eller också är det kanske bara en realistisk tidsbild från det nutida Ryssland. Fräcka blåsriff och en catchy refräng sätter fart på kroppen. Taxa Baxa eller hur det nu är.....
Om du gillade Sporno finns flera låtar att ladda ned gratis på Lastfm.
