Gipsyswing och Balkanbrass

Det blir svårare och svårare att hålla ordning på väderstrecken i den här bloggen. Rumänska Fanfare Ciocarlia har varit ett av de ledande brassbanden från Balkan under detta århundradet. De har utvecklat genren, samarbetat med andra artister och varierat sitt sound mer än de flesta liknande band.

På senaste skivan (utgiven på Asphalt-Tango) går de ytterligare ett steg längre. Den kanadensiske strängbändaren Adrian Raso lägger sin Djangoinspirerande gitarr över det stadiga blåskompet vid den där berömda korsvägen där själarna ligger i farozonen. Inspelat i Toronto med flera gästartister från rockvärlden har det blivit en märklig hybrid som lovar gott.

Visst har Fanfare spelat ihop med gitarrister tidigare (Aco Bocina ) men inte på det här sättet och inte i ett helt album. Här är en försmak ur skivan som släpptes i dagarna och därför ännu inte ligger på spotidy.



Fanfare Ciocarlia har spelat flera gånger i Sverige och man kan kanske hoppas på ett nytt besök. Förhoppningsvis tillsammans med Adrian Raso.

Filmfestival och regissörer

Det nya året har börjat. I går fick jag Göteborgs filmfestivals program för 2014. Till min glädje ser jag att  Ryssland att vara i fokus i år. Det betyder att det finns en möjlighet att se film som -  med till visshet gränsande sannolikhet - aldrig kommer att dyka upp på vanliga biografer. Jag har redan kryssat för ett antal ryska titlar.

Till dess värmer jag upp med en video från Leningrad som släpper ifrån sig en aldrig sinande ström filmer.  En kortfilm där Sergei Shnurov spelar producent/regissör och faktiskt inte sjunger en ton.


Eftersom jag ligger efter i publicerandet kan jag lika gärna ta ytterligare en filmsnutt.......