Svartvit Sovjetica

Eller vad skall man kalla dessa filmsnuttar ur för västvärden fullständigt okända filmer som vi kan se på youtube. En glimt in i en okänd värld som försvunnit för alltid. Här är det ett militärdrama med musikinslag. Svartsjuka och spänningar mellan männen antyds och en tår faller från gummans kind när musiken stergras. Titeln på dramat har undgått mig men en effektfull sång är det.

Albansk danspop med Festim Avdia

En gammal albansk favorit. Den buttre charmören Festim Avdia med sin hit Te Dashuroj. En skiva som jag faktiskt hittade på Stadsbiblioteket i Göteborg. Liksom i många albanska låtar innehåller den ett lika snyggt som märkligt saxofonsolo. De rörliga bilderna innehåller de flesta element som kännetecknar en god balkanvideo: Svarta bilar med tonade rutor, mobiltelefoner, vita kostymer och ständiga klädbyten hos sångaren. Bra låt med catchy refräng som gör sig på en balkanfest, så där någon gång efter midnatt.

Körsång och punk i serbisk tappning

En flickkör som sjöng gammal slavisk kyrkomusik och några slynglar som spelade högljudd punkrock bildade tillsammans en helt ny konstellation: Vrelo. Skivkontrakt och internationella framträdande kom som ett brev på posten. Sensationellt? I allra högsta grad.

Senast medverkade de i Emir Kusturicas operaversion av Zigenarnas Tid i Paris.

Gott nytt ortodoxt år

Så var det nyårsafton igen. Ja, enligt den julianska kalendern som följs av de rysk-, serbisk-, polsk- och ukrainsk-ortodoxa kyrkorna. För oss övriga får vi ytterligare en chans att festa loss ordentligt med gott samvete. Så viktiga högtider måste ju firas.

Det nya året blåser jag in med en serbisk mässingsorkester. Fejat Sejdic Orkestar - Featova Dirlate. En snabb låt i 9/8-dels takt från en ganska typisk balkansk teve-inspelning.

Nio-taktare är inte ovanligt och vissa band tycks ha specialiserat sig på den takten. Fejat Sejdic tycks vara ett av dem. Här är en till, utan rörliga bilder men med lite bättre ljudkvalité.

Tredje gången gillt-Cambodian Rocks

Innan vi lämnar den kambodjanska rocken för denna gång måste jag nästan ta en manlig sångare också. Informationen är som vanligt knapphändig men det lär vara Liev Tuk som gör en James Brown-doftande historia inför publik någonstans i Kambodja i slutet av 60-talet. Tyvärr åtföljs den bara av rätt opersonliga rullskridskofoton. Man kan undra varför? Men ändå en intressant vokal prestation som skiljer sig markant från de tidigare sångerna.

Tillbaka till Kambodja - Cambodian Rocks

Vi ger oss tillbaka till Kambodja och Ros Sereysothea. En fascinerande musik, hypnotisk, psykedelisk men ändå med rötterna i det sydostasiatiska samhället. Undra hur sådant kan uppstå? Men i slutet av 60-talet och början av 70-talet hände något på många håll i världen. Inhemsk tradition blandades med västerländsk populärmusik till något helt nytt. En slags häxblandning som inte alltid sågs med blida ögon av etablissemanget. Men på vissa håll blev blandningen mer halsbrytande än andra. Först långt senare i globaliseringens tidevarv får vi möjlighet att leta upp dessa okända pärlor.

Nya samlingar med kambodjansk musik är på gång men eftersom alla mastertejper och orginalinspelningar är försvunnet blir ljudkvalitén skiftande. Förhoppningsvis kan den moderna tekniken trolla fram ljud ur de gamla slitna kassettbanden.


En film om den kambodjanska rockscenen håller på att sammanställas. Om den ger någon klarhet återstår dock att se. Dokumentärfilmer ger ofta fler frågor än svar. Här är i alla fall en trailer.

Längre österut - Cambodian Rocks

Det nya året börjar med en resa långt tillbaka i tiden och långt österut. En fascinerande skatt av kambodjansk psykedelisk rockmusik från 60- och 70-talet börjat långsamt bli tillgänglig för omvärlden.

Redan på 90-talet sammanställde den amerikanske turisten Paul Wheeler ett samlingsalbum - Cambodian Rocks, utgiven på bolaget Parallell Worlds - från gamla kassettband han köpt i Phnom Phen. Skivan blev strax kultförklarad och därför omöjlig att få tag på. Nya samlingar av skiftande kvalité gavs ut av andra bolag under samma namn, men det var framför allt det californienbaserade bandet Dengue Fevers framgångar som ökade intresset för gammal kambodjansk rock. Dengue Fever -som jag skrivit om tidigare och som gjorde en minnesvärd konsert på Pustervik härom året - framförde coverversioner av kambodjanska inspelningar. Jag började lyssna på Dengue Fever för några år sedan, men har först senare fattat att de bygger vidare på en stark tradition.

Här har vi en kraftfull gitarrlåt med Ros Sereyothea på sång. Kan sätta fart på vilken fest som helst och tillföra just det där eftersträvansvärda irrationella elementet. Nästan ingen information om vilka som spelar eller när och var inspelningen ägde rum finns att tillgå. Ros Sereyutha och de flesta inblandade i musikbranschen ”försvann” under folkmordet i mitten av 70-talet.

De som blivit intresserade av musiken kan ladda ned samlingen Cambodian Swing Machine här. Mer kambodjansk rock snart.