Gypsy Blooz

Inte för att jag har något speciellt emot blues som musikform. Det är snarare utövarna jag ogillar. Alla dessa epigoner som själlöst repeterar samma form om och om och om igen. Å andra sidan kan man kalla nästan vad som helst för blues eller i alla fall blooz. Här är det Shukar Collectiv som vidgar begreppet och blandar det uråldriga med med 2000-talets ljudbild.

Shukar Collective har figurerat i bloggen tidigare och är en rumänsk konstellation bestående dels av äldre romer som spelar musik från björntämjarnas(ursari) tradition och dels yngre rumänska musiker och DJ:s från klubbsvängen. Röst och enkla instrument som blandas med elektroniska klanger. Här är ytterligare ett exempel.

Höjdpunkt från Urkult

En av sommarens oväntat positiva musikupplevelser var Warsaw Village Band (eller Kapela Ze wsi Warszawa som de heter i orginal). Det är eftermiddag på Urkultfestivalen i Näsåker vid Ångermanälven. Trots en oklar blandning mellan fukt och regn lyckades dessa polska folkmusiker med konststycket att fånga publiken. Inte genom något spektakulärt framträdande utan snarare genom ett antal skickligt spelade, starka melodier som verkligen stack ut. En blues från Masurien, en polska från Polska men framför allt den andlösa Serce som blev en riktig show-stopper när Maja Kleszcz visade vad man kan göra med en röst. Samtliga av de uppräknade låtarna finns för övrigt på den senaste plattan Infinity som finns på iTunes och faktiskt har skymtat förbi i skivaffärer i Sverige. En(tyvärr lite krattig) upptagning av samma låt från tidigare i år.

Jag har skrivit om bandet och nämnt att de även samarbetat med mer moderna musiker. Som här i Sowa.

Jo, på bandets myspacesida hittade jag denna märkliga video när de kompar ett kraftfullt sång- och dansnummer som innefattar en Elviskopia och idrottsmän som dansar med varandra. Klart sevärt fast tämligen obegripligt.



Till fromma för den troligtvis begränsade läsarskaran som behärskar det polska språket kan jag inte låta bli att lägga in ett kort reportage. Själv tycker jag att det är intressant även om jag inte fattar vad som sägs. Men det vidgar bilden av musiken och medlemmarna. Bland annat en snutt av Serce i en bättre upptagning.

Beirut på Way out West

Så som namnet antyder är det inte mycket med öst-anknytning på festivalen. Enda bandet är väl strängt taget Beirut som faktiskt lyckas med konststycket att förena det amerikanska med det östeuropeiska. Ett fåtal ackord bildar utgångspunkt för bräckliga ballader och vackra melodier, tillsammans tungt blås blandas det till en märkvärdig kompott med Zach Condon som enväldig dirigent. På osedvanligt gott humör denna kväll som det verkade. Här är en inspelning från tidigare i år.

Ytterligare en Beirut låt kan väl få plats när jag nu äntligen har kommit igång efter sommaruppehållet.


Appropå att blanda amerikansk musik med östeuropeisk så spelar Devotchka i Malmö ikväll. Ytterligare ett fantasifullt amerikanskt band som bland annat gjort musik till Little miss Sunshine och Everything is Illuminated. Tyvärr är jag förhindrad att vara där(arbete och annat elände, tvi, tvi, tvi) så får jag väl lyssna på inspelad musik istället. Klen tröst.

Snygg hemsida har de dessutom.

Höststart

Så har regnen från de brittiska öarna börjat droppa in och sommaren tycks vara på upphällning. Dessutom måste jag börja arbeta i mitt anletes svett. Inte mycket att glädja sig åt alltså. Jag får väl komma igång och undersöka om det hänt något nytt på den musikaliska östfronten. Och gräva upp lite gammal skåpmat förstås. Det börjar väl bli dags för några favoriter i repris. Men först värmer vi upp med lite schimpansdans från Serbien.