torsdag 31 januari 2008

St:Petersburg Ska-Jazz Review


Konserten med Skatalites igår var ett lyckopiller, fullsmockat med den mest blandade publik jag sett på samma konsert (från åldriga svarta rastamän till unga skinheads med medel-svenssons däremellan). Denna dag tycks vagga fram i ska-takt. För att behålla öststatskopplingen väljer jag därför att lyssna på Rysslands ”finest” i genren, St.Petersburg ska-jazz review med läckra sångerskan Jennifer Davies vid micken.
Nog är det ska alltid, men ett ryskklingade dragspel smyger sig in och det dricks vodka ur rejäla glas i videon och är det inte?...jo, men visst är det Sergei Shnurov från bandet Leningrad som efter några klunkar vodka kommer upp och dansar kosackdans med sångerskan. Mer Ryssland än Jamaika alltså, men bra i alla fall.

Ska-jamaicanska rötter med ryska grenar



I kväll(1/11 2007) skall jag gå och se på den absolut inte öststatsinfluerade orkestern Skatalites. Gubbarna har varit i gång sedan 60-talet och vet hur en slipsten skall dras. Coolrytmer och fräckt blås lär det bli. Öststatsanknytningen är att Skatalites och liknande orkestrar har påverkat tusentals band i Ryssland. Där finns ett överskott av bra blåsare och hur många skaband som helst. Fast vanligtvis nöjer de sig inte med att härma sina jamaikanska förebilder utan lägger till den där östeuropeiska touchen. Kanske känns tvåtakts feelingen naturlig för de som vuxit upp med Vyssotski och den ryska vistraditionen.

Distemper har exempelvis funnits i 17 år och har ett gediget rykte som röjarband med en rätt oborstad framtoning. Framför allt i sångstilen skiljer sig ryska band från det mesta. Andra band har börjat som skaband -som Leningrad- men sedan kommit att forma ett eget uttryck. Klädseln på bilden väljer jag att inte nämna.

Vitryska favoriter: Leprikonsy


Efter några "Leffe"(6,6 %) på en närliggande krog finner jag mig sittandes framför datorn igen och undrar vad jag skall lyssna på för musik.
Näst efter Leningrad undrar jag om inte vitryska Leprikonsy är mitt favoritband i öst och det här är en av mina absoluta favoritlåtar. Översatt till engelska brukar den benämnas "Chicks don´t fall in love with me" på orginalspråk så vitt jag förstår: Девчонки Полюбили не Меня En gedigen tvåtaktare ända till det genialiska slutet som övergår i en punkig fyrtakt. Tjo hoo.

Till Leprikonsys egeneheter hör att de har genrens absolut mest missvisande CD-omslag. Vid första anblicken ser deras skivor ut att innehållla någon sorts hip-hop anpassad för barn i mellanstadieåldern. Ingenting kunde vara felaktigare. Dessa unga slynglar är avancerade musiker som producerar suverän popmusik i en
av världens avkrokar. Varför sångaren i denna video har valt att ikläda sig flytväst och vit keps är dock obekant.

Deras CD-skivor tycks dessvärre vara omöjliga att få tag i. Inte heller är låtarna lätta att hitta på nätets mörkare sidor (detta får inte tas som en uppmaning till medmänniskor åt att begå brott mot upphovsrätten utan är snarare ett resignerat konstaterande). Vissa egendomliga nätbaserade skivdistributörer i Tyskland och Ryssland saluför visserligen deras skivor men de tendera oftast att vara "out of stock" när jag vill beställa.

Balkan Whitney Houston

Bulgariska ”Idol” vinnaren sångerskan Nevena Coneva är inte rädd av sig. Hon ger sig på en Withney Houston låt, med bulgariskt vibrato, kompad i Trubacestil av en blåsorkester.
Jag har svårt att föreställa mig något liknande i Sverige. Fast tanken lockar fantasin. En kraftfull och annorlunda version är det i alla fall. Mer rolig än bra kanske men varför inte...

En flanör på Moskvas gator



Garik Sukachjev odlar en osnygg profil med bravur och känsla. Hans klädsel och allmänna stil som vi sett prov på tidigare är genuin och konsekvent. Följdriktigt börjar han sin video med att bli utkastad ur en polisbil. Därefter beger han sig ut på Moskvas gator och träffar ett intressant typgalleri. Videon utstrålar den obändiga livsglädje som så ofta präglar Öststats videos. Ingen negativ livsleda här inte!
En av mina absoluta favoritet.

Garik är av romskt ursprung och en av rysslands mest kända sångare. Upptäder i många olika sammanhang och stilar. Lär till och med ha sjungit en John Fogartylåt på ryska.

För dem som vill veta mer om Garik Sukachev:
Сукачев Гарик Биография (Sukachev Garik Biography) (mp3,видео,фото,дискография,тексты песен)

Один из наиболее ярких фронтменов русского рока, лидер "Бригады С" и ヌНеприкасаемыхネ, автор сольных проектов, режиссер Игорь (Гарик) Сукачев родился в 1959 году. Окончил железнодорожный техникум (в том числе, приложил руку к проектированию железнодорожной станции "Тушино"). В 1987 окончил Липецкое культпросвет училище, получил диплом режиссера театра. Один из первых рок-опытов - столичная команда ヌПостскриптумネ, куда в 1983 году пришел Евгений Хавтан, организовавший в том же году с музыкантами "Постскриптума" группу "Браво".

Tysk östromantik i discotappning



Åke blomqvist danskurs väckte upp många minnen framför allt börjar vissa låtar och bildfragment snurra i mitt huvud. Det ena värre än det andra. Jag tar till och med egendomliga danssteg och nynnar taktfast åtekommande slingor.

Om Tyskland räknas till Östeuropa eller inte kan visserligen
diskuteras, delar av landet gör det definitivt.

En Västtysk popgrupp startades under namnet Dschinghis Khan för att delta
i Eurovisionsschlager- festivalen 1979. Låten (som börjar efter den gräsliga och låånga vinjetten 1.15 min, tysk estetik när den är som värst,och folk applåderar! Men det var den bästa versionen bild och ljudmässigt) hade samma namn som gruppen
och var ett av de mest spektakulära inslagen i festivalen. De som såg
framträdandet talar fortfarande lyriskt om det. Trots en fjärdeplats blev
låten en världshit, framför allt i öst. Den lär vara en av två
tyskspråkiga hits som finns på alla karaokemaskiner i Japan(den andra är
99 lufbaloons).


Nästa hitlåt av bandet är den redan omtalade Moskau som väckte så eldig
dansglädje i Åke Blomqvist video nedan. Låten i sig själv är inte lika
klatchig som föregångaren men den tycks ha givit upphov till de mest märkliga
dansövningar. Bandets egen sång och dansglädje trotsar all beskrivning och
måste ses. En överväldigad tittare kommenterar: ”This is quite possibly
the most amazing thing I have ever seen”. Jag kan bara hålla med.

Var tog Alla Pugatjova vägen?


En av få mediaprofiler i Sverige som intresserat sig för rysk kultur var Jakob Dahlin. Han hade studerat ryska och redan på 80-talet började han att spela rysk/sovjetisk musik och intervjua stjärnartister i öst. Jakobs program förknippades mest med glamour, champagne, divor och hans obligatoriska ”skål tamefan”, men han hade goda kontakter i Sovjet och var vid ett tillfälle programledare även i den sovjetiska statstelevisionen. Av egen erfarenhet vet jag att invånarna i dåvarande Leningrad inte kunde ett enda svenskt ord, med untantag av ”skål tamejfan”(vilket de emellertid tvingade oss att säga väldigt ofta, med ett rätt förödande resultat, mer om det en annan gång).

Den klarast lysande sovjetiska superstjärnan vid denna tid var Alla Pugatjova som även kom och gästade programmet Jakobs Stege i Sveriges television. Pugatjevas skivor var väl rätt ordinär discoschlager men de gick hem hos folket och försäljningen av sovjetproducerade skivor i Sverige ökade markant. Sådan var Sveriges statstelevisions makt vid denna tid.

Alla Pugatjova och Jakob Dahlin kombinerar dessutom svensk 80-tals pinsamhet med perestrojka-estetik på ett frappant sätt. Detta LP-konvolut som finns avbildat lite varstans på nätet har placerat dem på många listor över skivomslag genom tiderna. Dock förmodligen inte under den kategori de helst hade velat hamna.

Jakob Dahlin dog 1991 och sedan dess tror jag ingen på allvar har intresserat sig för öst. Men vad gör Alla Pugatjeva nu för tiden? Jag var tvungen att slå up henne i Wikipedia, jodå hon har fortsatt sitt gamla liv som under många decennier noggrannhet återgetts av den ryska tabloidpressen. Kärleksaffärer, skilsmässor, tvister om ägodelar och däremellan skiv och filminspelningar.
Med hjälp av den ryska kosmetiska industrins(och kirurgin?) senaste landvinningar samt softade kameralinser ser hon likadan ut som för tjugo år sedan. Det mesta är inte särskilt intressant, fast tillsamman med Garik Sukachev gör hon en fräck bagladyvideo med att antal färgstarka gatumusikanter. I alla fall i början, långt ifrån hennes vanliga glamourimage.

Garik Sukatjev är som vanligt genuint oglamorös och odlar en naturlig uteliggarstil som vi har all anledning att återvända till.

Fantastiska Finnar



Var börjar Östeuropa? Vissa vill sätt gränsen redan vid Borås, andra tycker att Stockholm ligger bakom en mental järnridå medans många menar att gränsen går först vid Gotland. Att Finland hör till Östeuropa är dock de flesta överens om.

Starka men återhållna känslor och smäktande toner är ett kännetecken för finsk underhållning. Även finsk modern dans har en stark tradition att falla tillbaka på. Nedanstående välkända koreografi har inspirerat många och anses som en av de främsta i sin genre. Ami och Danny(inte Hulk Hoogan)och deras danstrupp är värda att studera mer än en gång.

Bakgrunden till den finska dansens framgång är kanske Åke Blomqvist; vars kurs i diskodans tycks ha gjort finnarna till ett dansande folk. Lägg märke till att låten de svänger loss till i slutet är den tyska discodängan Moskau.

Rysk arkitektur 3


Utemiljön bär fortfarande på ett arv från sovjettiden men speglar också konsumtionsamhällets klaustrofobiska tillstånd.

Rysk arkitektur 2


En fri tolkning av dessa arkitektoniska detaljer är övergången från planekonomi till marknadsekonomi inte var helt smärtfri. Möjligheterna finns men är inte inom räckhåll.

Ryska arkitektur


Vi skall nu lämna musiken och videons värld och titta närmare på en annan aspekt av Östeuropa. Arkitektur är om vi får tro Wikipedia: läran om formgivning och ”ett multidiciplinärt ämnesområde som verkar mellan konst och vetenskap och även omfattar landskap, städer, interiörer, möbler och enskilda objekt”. Arkitekturen speglar alltså inte bara ekonomin i ett samhälle utan man kan också utläsa politiska, sociala och kulturella ambitioner. Arkitekturen räknas sedan renässansen till de "sköna konsterna".

Rutinerade rumäner



Lördagen den tredje november spelar Fanfare Ciocarlia åter igen i Göteborg. Denna gång på Nefertiti. Biljett har jag sedan länge. Det blir förmodligen fullsatt och med all säkerhet ett jävla drag. Efter att gett ut plattan Kings & Queens med eliten av Europas romska sångare och sångerskor och varit med på soundtracket till "Borat" är Fanfares popularitet större än någonsin.
Tyvärr har den lille klarinettisten och publikmagneten Ioan Ivancea gått ur tiden(2006). Men resten av gubbarna ger järnet. Hur dessa inte särskilt vältränade, storrökande spritdrickare kan blåsa så hårt och så länge är fullständigt obegriplig. Framför allt kompet imponerar, inte minst de bastanta tubaisterna. Snabba och tajta är bara förnamnet.

Jag har själv träffat dessa märkliga musiker när jag spelade i ett förband på deras konsert på Berns i Stockholm härom året. De hade då med sig den lätt slitna bulgariske jesuskopian Johnny Iliev som syns i videon ovan. Huruvida de har någon utomstående sångare med sig i Göteborg är oklart. Förmodligen inte, men de kan sjunga själva. I Stockholm kommer tydligen Esma Redzepova från Makedonien att vara med men den godbiten missar vi i Göteborg. Synd för jag har inte sett Esma live.

Polskt Party


Nu är det dags för lite polskt party. Strömmar av vodka, en vacker sångerska, feta karlar som äter, Damer med urringning och en blåsorkester, vad kan man mer begära. Allt placerat på en flodbåt under överinseende av Goran Bregovic.

För säkerhets skull-för att vi inte skall bli allt för ystra- filmat i svartvitt.
Prawy do lewego sjunger Kayah(snacka om ögon att drunkna i) i arrangemang av Bregovic. Videon är en Polsk/Serbisk samproduktion med en sprittande levnadsglädje. Tjo och tjim för hela slanten. Inte ens ett plötsligt uppdykande Niagarafall kan stoppa partyt.

Vodka i Piter


De coolaste vodkadrickarna i St Petersburg gör comeback på bloggen. Sergei Shnurov och hans bastante vapendragare super till.

På scenen brukar den store sitta på en stol och dricka öl. Eventuellt vifta med armarna och slå i sönder saker. Här får han sjunga....? Vad låten heter är oklart, liksom vad den handlar om, sprit kanske...Youtube är som vi tidigare konstaterat inte pålitligt
i fråga om titlar. Skål!

En rymdman på Röda Torget



Dags för lite otidsenlig popmusik. Oleg Gitarkin (skall vi gissa på att efternamnet
är taget) har fastnat i det tidiga 60-talets gitarrljud. Han medverkar i en mängd band där hans omisskänneliga gitarrspel vävs ihop med electronika och samplingar i egensinniga collage. Tillsammans med den bedårande Zombie girl har han bandet Messer Chups som dessutom totar ihop lågbudgetvideos med skräck- och tefatsromantik som bärande tema. Klart underhållande. Och visst förstår man att rymdmannen vill få med sig Zombie girl i sitt skepp. Varför låten heter Go Satan Go på Youtube, är ytterligare ett av dessa mysterier som Östeuropa är så frikostiga med.

En syntcharmör från Serbien


Här kommer ett övertygande exempel på att en syntspelare i bakgrunden kan stjäla hela showen. En orginell koreografi kombinerad med karismatiskt utspel. Erdjan sjunger Viski Coca-cola med känsla men vad hjälper det när alla tittar på den besatte bakgrundsmusikern

Denna typ av syntbaserade folkpop är mycket populär på bröllop och lokala festligheter
på hela Balkan. I lågbudget versionen står en ensam syntspelar/sångare på minsta ölschapp och spelar igenom den digra repertoaren kväll efter kväll efter kväll.....
Den populära sången viski-Coca cola speglar dryckesvanorna i regionen och har spelats in i flera versioner med all den smakfulla finess som är kännetecknande för balkanländernas videokonst. Här är en annan variant med........dans?

Verka Serduchka


Ukraina, detta land känt för sina vetefält och solrosor. Kolla gärna filmen "Everything is illuminated" för få en känsla av landet. Eliah Wood i huvudrollen (fast Eugene Hütz som den amerikafixerade fixaren stjäl showen) och ett briljant soundtrack.

Verka Serduchka är i mångt och mycket en förolämpning all god smak. Åtminstone enligt västerländska kritiker. Hon/han ställde upp i melodislagerfestivalen i våren 2007 och ådrog sig genast svenska tyckares ovilja. Förmodligen mest beroende på att hon kom klart före det svenska bidraget. Men säga vad man vill om Östeuropa. De vet hur man ordnar fest. Här i ett folkloristiskt färgat stycke. Och visst blir man sugen på vodka!! Gop Gop Gop.

En Zigenare och ett UFO


Så var det dags för Moldavien som sällan syns i mediesammanhang. De vanligen så agrarromantiska Zdob si Zdub ger sig ut i rymden. Star Wars meets Kusturica eller nå´t. Klämmig låt i alla fall med snygg trumpetslinga. Kommer de att lyckas ta sig tillbaka till Zigenarlägret? Spänningen stiger.

Zdob si Zdub är en onomatopoetisk tolkning av trumrytmen på den moldaviska dialekten. Det är det utan konkurrens mest kända moldaviska bandet. De kan dock blanda sanslösa och fräcka låtar med ganska hårresande skapelser(liksom många band i öst). Det finns all anledning att återvända till Zdob si Zdub senare.

Kapital



Tema Vitryssland. Trots en diktatorisk ledare och ett inte helt behagligt politiskt klimat återfinns några av Östeuropas bästa band här.

Lyapis Trubetskoy har fascinerat många med denna video (producerad i Ukraina) som är en allegori med många satiriska inslag.

Ett antal välkända ansikten sveper förbi. Bland annat Lukstjenko själv omgiven av meloner och traktorer. Videons samband med texten nedan och dess innebörden kan man nog gräla en bra stund om (speciellt om det finns vodka med i bilden) Vi kan väl gissa att den förbryllade myndigheterna i landet.

Enligt det inte alltid trovärdiga nätet, lyder texten ungefär så här:

I eat for dinner gold nuggets
and for diamond dessert
cream of oil

My name is Beelzebub
master of the stratosphere
I am unbelievably “cool”
Respect me without bounds

Right hand “Snickers,” left hand “Mars”
My PR manager is Karl Marx
Capital

I eat cities, wash them down with seas
My beard obscures the sky
Thunder, lightning, fog and rains
Ministers and leaders lick my boots

My face is Madonna, inside rotten pears
All kneel! Orchestra: flourish.
Capital.

Leningrad om Leningrad



Eftersom arkivsystemet på min gamla bloggplats var ickeexsistensiellt lägger jag in repriser av favoritlåtar, texter och bilder här på den nya Vodkabeat, lätt redigerade eftersom den tidsmässiga sammanhangen gått förlorad. Det här var det första inlägget 14 oktober.

I dagens läge tycks de märkligaste orkestrarna, fräckaste låtarna, fräsigaste videorna och de underligaste scenuppenbarelserna finnas i Östeuropa. I väst går allt i gamla invanda spår medans det oförutsägbara regerar i öst. Min djupa fascination över allt bra och dåligt som på underliga vägar letat sig in i min dator gör att jag startar den här bloggen för att sprida evangeliet vidare. Bandet Leningrad fråm St:Petersburg är en självklar början. De är många, de är högljudda, de har en blåssektion, de har en vrickad sångare och de har en enormt fet man med oklar funktion med sig på scenen. Låten WWW visar vad det handlar om. Den totala partymusik.
Leningrad har gjort ett tiotal skivor. De är tillräckligt obekväma för att Moskvas borgmästare har portförbjudit dem från sin stad men har turnerat mycket i väst. Tyvärr så gott som okända i Sverige.


Här finns samma låt live. En inte helt bra inspelning men en vacker uppställning med den volymiöse men inte särskilt dansante mannen tronande i centrum. Mer om och med Leningrad senare.